Det vore väl en lämplig omskrivning av Durban-konferensens eget motto "Saving Tomorrow Today" efter det att de kommit överens om att komma överens - fast inte nu utan senare. Allt vore gott och väl om det funnes någon morgondag att komma överens i men det gör det inte. Enligt IEA har vi till 2017 på oss innan vi måste TVÄRBROMSA!

Vid det årtalet har vi redan intecknat all utsläpp vi har råd med för att klara 2-gradersmålet. Därefter måste de vara NOLL. Verkar det troligt? Kolla bilden nedan! Vi skall alltså följa 450ppm-kurvan!!

Så föraktfullt karakteriserades en gång Daniel Kahnemans arbete av en filosof i USA. Det ligger kanske något i det eftersom Kahneman själv säger att “vi inte har en susning om hur lite vi vet”! Vi är helt enkelt blinda för vår egen blindhet.

Kahnemans nya bok “Thinking Fast and Slow” borde ligga i mångas julklappssäck i år. Den är inte bara avslöjande om hur vi tänker och hur vi ständigt drar förhastade slutsatser. Och att vi är konstruerade till just det! Hans bok är dessutom skriven i en (relativt) populär form med ganska många lustiga episoder för att illustrera innehållet. Alltså lättläst även om en stunds begrundan är att rekommendera för att smälta innehållet.

McKinsey har länge slagit ett slag för Kahneman och beteendeekonomin och gör så även nu med den nya boken med en liten historia ur den. Fast med deras “twist” att varna beslutsfattare för att bara lita på interna källor och bedömare verkar det som om de själva slog ett slag för konsultnäringen?!

Märkligt dock att filosofen tycks ha glömt Sokrates eget bevis för sin vishet, vilket var att han visste hur lite han visste. Till skillnad från oss andra då som hela tiden förhäver oss och brer på.

Sveriges viktigaste bidrag till att möta klimatförändringarna är att ställa om vårt energisystem. Därför är min viktigaste prioritering som energiminister att fullfölja energiomställningen och att utveckla det tredje förnybara benet i det svenska energisystemet. Bygger vi ut det förnybara får vi en tryggare och mer förutsägbar energiförsörjning, samtidigt som priserna kan hållas tillbaka.

Så sade Anna-Karin Hatt i Riksdagen i sitt “trontal” som minister. Men för att hålla priserna tillbaka måste vi börja med att hålla efterfrågan tillbaka genom effektivare användning. På detta sätt kan vi inte bara hålla tillbaka priserna utan kostnaderna (pris gånger mängd) så att vi inte köper för mycket energi och särsklit inte den som ändå bara utgör förluster. Det kände ministern på sig för hon fortsatte:

Det allra snabbaste man som konsument kan göra för att minska sina energikostnader och därmed sin energianvändning är att energieffektivisera. Här finns en stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt minska vår energianvändning. Men många investeringar kommer aldrig till stånd på grund av okunskap och brist på information. Därför som en av de viktiga insatserna i budgeten är att vi fortsätter satsningen på de lokala Energi- och klimatrådgivarna.

Nu är effektivisering inte bara en fråga om snabbhet utan även om ihärdighet så därför måste vi också se till att systemet med t.ex. energideklarationer, byggnormer och vita certifikat byggs upp på ett ändamålsenligt sätt. Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och SNF har lämnat åtta förslag om hur detta kan göras. Kolla dem ministern!

Sedan måste hon ta ett allvarligt samtal med en av sina ministerkollegor som gör gällande att energieffektivisering fördyrar boendet! Det kan i någon omfattning fördyra byggandet men inte boendet. Driftskostnaderna sjunker med effektivare energianvändning.

Slutligen bör hon ta ett samtal med sitt kansli som under en tid har förberett Sveriges hållning vad gäller det nya EU-direktivet om effektivisering och där man är utsatt för flitiga påtryckningar som syftar till att urholka direktivet. EU-kommissionen vill se högre ambitioner när det gäller t.ex. Energinyttoansvar för energiföretagen, renoveringstakt när det gäller byggnadsbeståndet och energiplanering för att utnyttja kraftvärmeresurserna. Klokt - och Sverige bör inte hamna i dåligt sällskap bland nejsägarna.

Men bra början - fortsätt så!

Vi är medvetna om både klimatkris och finanskris. För klimatets skull vet vi att vi måste vara återhållsamma men samtidigt satsa på mer av ny teknik. För finans- och ekonomikris har vi ordinerats svältkur samtidigt som det hävdas att konsumtionen måste öka för att få fart på ekonomierna igen. Hur skall vi få ihop det? Kan vi shoppa oss till lycka eller åtminstone till den välfärd som mäts i mera prylar?

Naturvårdsverket har tittat närmare på dessa motstridigheter med utgångspunkt i klimatfrågan och ger ut en skrift som heter “Klimatomställningen och det goda livet”. Man noterar de motsättningar som finns (se bild) och diskuterar de värden som finns i en annorlunda livsstil. För lyckan är uppenbarligen inte mer av allt utan möjligen mer av vissa saker, t.ex fritid, eller annat av allt, t.ex second-hand.

Går det att, i en politisk debatt som förs i främst materialistiska termer, få in ett så svårdefinierbart kvalitetsbegrepp som lycka? Den som har flest prylar vid sitt frånfälle vinner ju - sägs det.

Medan våra grannar i söder väljer en hållbar energiframtid så drömmer grannarna i väster sig tillbaka. Den nye norske oljeministern Ola Borten Moe går ut hårt och vill se oljeutvinning praktiskt taget överallt där det är möjligt och inte bara i Norge. Om miljöorganisationernas invändningar säger man numera att de “brister i realism”.

Det skylls något på att han är barnbarn till den statsminister Norge hade när oljeutvinningen en gång började där. Kanske har han samma sorts komplex som Georg W. Bush som också ville gå i fädrens spår och slutföra deras strider.

Möjligen kan vi också vänta en ny typ av inslag från Norge i Eurovisionsschlagern? Något i stil med den härliga ryska hyllningssången till Gazprom?!

Årets “Climate Tracker”, där ländernas klimatpolitik och åtgärder bedöms, för Europa har släppts och omdömet om Sverige är att man är på bättringsvägen men fortfarande kvar i klass D (på en skala där A är bäst och G är sämst). Sammanfattningen för Sverige visar på några små förbättringar och helhetsomdömet är att man behöver göra om sina uttalade ambitioner till handlingsplaner, till att börja med.

Översiktens sammanfattningar kan fungera som en bra checklista (eller shoppinglista) för åtgärder. Utan att vara särskilt elak kan man konstatera att länderna utan EUs stöd och påtryckningar skulle skött sig ännu sämre men också att EU behöver stärka sina instrument:

* Close to half of the performance of a member state is directly related to legislation from the EU.
* Some EU policies that prescribe harmonised rules, such as the Eco-design Directive or the cap on the Emission Trading System, are too weak
* Some areas important for a path towards a low-carbon economy are not, or only very indirectly, covered by the EU: targets beyond 2020, investments in electricity grids and distribution, redesign of products, energy efficiency in industry, retrofit of existing buildings, freight transport and low-carbon agriculture policy.

EWEA, dvs den Europeiska Vindenergiorganisationen, presenterar sina vision för utvecklingen av havsbaserad vindkraft och förebådar en enastående utveckling. Deras rapport är föredömligt väl presenterad vilket gör det lätt för både förespråkare och tvivlare att se hur de bygger upp sitt tänkande.

Tillväxten under det kommande decenniet är tiofaldig både i effekt (från 4 till 40 GW) och Energi (från 15- 150 TWh), se bild, för att därefter trefaldigas under nästa decennium. Sysselsättningseffekten är också omfattande och det handlar om 100-tusen tals jobb om vilka man också noterar att de i stor utsträckning är kvalificerade (high-skilled). En flaskhals kan emellertid bli tillgången på undervattenskablar och möjligen transformatorer. En klassisk svensk paradgren! 

Den nya regeringen har förtydligat och fördjupat energipolitiken, i dokumentet Vores Energi, och med metoder som innebär att effektivisering är den prioriterade åtgärden tillsammans med elektrifiering som bygger på 100% förnybar energi (varav mycket vind), se bild 1 nedan.

Fördelarna anser man skall uppväga nackdelarna (kostnader), se bild 2 nedan.

Det känns skönt att de nu tar över ordförandeskapet i EU och förhoppningsvis kan driva ett inte alltför stukat Effektiviseringsdirektiv i hamn. Sverige - häng på nu - tåget går!

Bild 1
----------------------

Bild 2

Kan man tänka sig att en företagsledare säger att man inte tror på vetenskap och forskning? Knappast men det kan man däremot tänka sig när det gäller ledningen för USA och i synnerhet när det gäller de republikanska presidentkandidaterna. Frågan kommer från Michael Bloomberg borgmästare i New York och själv f.d. Republikan i ett uttalande i en artikel i Financial Times. Och i förlängningen så blir då vetenskapen bara en åsikt bland andra.

Löper vi inte också hos oss en risk när t.ex. den så kallade klimatskepticismen ställs upp på ena sidan och klimatvetenskapen på den andra? Ett fenomen som är vanligt i medierna.

Det må sedan vara så att även inom vetenskapen finns olika “åsikter” som ofta baseras på olikheter i referensramar och forskningsinrikting men det bör vi väl kräva av medierna att kunna hantera? Newtons lag gäller ju även för experter. For every expert there is an equal but opposite expert.

Den avreglerade elmarknaden skulle ge oss så mycket. Främst lägre priser men också ökad service genom ett mer varierat tjänsteutbud. I detta skulle även energieffektivisering ingå. EU-kommissionen slår fast i ett översiktsdokument att: “The most effective way for consumers to lower their energy bills is to reduce their energy consumption." I dokumentet antas det att denna uppgift är en angelägenhet för energiföretagen, men vi har ju sett att merparten av dessa inte är särskilt trakterade av uppgiften när nu kommissionen börjar lägga lite makt bakom orden i det föreslagna nya direktivet.

En fransk forskare, Michel Cruciani, har granskat avregleringarna i EU, och noterar att de fromma förhoppningarna på välsignelse slagit fel (rapporten finns tillgänglig på franska). Priskonkurrensen är obetydlig och tjänsteutvecklingen obefintlig. Så här sammanfattar European Energy Review:

Contrary to telecommunications or air travel, the liberalisation of the electricity sector has not led to a diversification of services and has remained limited in terms of price offerings

Varans karaktär spelar säkert också en roll. Både kommunikation och resor är produkter som man relativt lätt kan relatera till, men när blir en kWh årets julklapp?

Som bekant är våra politiska ledningar i Europa avogt inställda till det nya direktivet och det görs idoga försök att urholka det. Det är i huvudsak tre saker det kretsar kring:
* Att energiföretagen skall medverka till att minska energianvändningen med 1,5% per år.
* Att öka renoveringstakten i det allmänt ägda byggnadsbeståndet
* Att göra en nationell plan för att se till att kraftvärmepotentialen utnyttjas fullt ut
Det Polska ordförandeskapet hade försökt finna en (urholkad) kompromiss men nu skjuts frågan vidare till nästa ordförandeland som är Danmark vilket ger gott hopp om att man skall kunna komma igen.

Kanske kan en andhämtningspaus över årsskiftet vara nyttig också såtillvida att våra beslutsfattare kan ta sig samman och sluta spela svartepetter med denna fråga. Effektivisering är ALDRIG belastande för samhället som helhet men kan naturligtvis innebära att några intressenter (inte länder) drar ett kortare strå än andra. Låt dem göra det så länge vi alla tjänar på det. Och så länge det gagnar framtiden.

Har ni sett hur tyngdlyftare precis innan de går upp på podiet för att lyfta mångfalt sin egen vikt snabbt sniffar i en lite flaska? Någon sorts legal doping. Det sägs att det skall vara ammoniak och att detta ger dem den kick de behöver. När man hör alla slokörade inlägg i energidebatten om allt som är omöjligt så känner man behov av ett litet sniff ammoniak för att kunna ta nya tag.

Kanske kan Rocky Mountain Institute, RMI, dvs Amory Lovins skapelse ge lite sådan motivation. Deras årsrapport innehåller en hel del uppslag och med tänkvärda illustrationer. En av dem gör att man undrar hur smart facebook-anläggningen i Luleå egentligen är (se bild).

Men innan man själv förfaller till grubblerier kan man istället begrunda rapportens motto:

Walker, there is no path
The path is made by walking
Antonio Machado (1875–1939)

Så när alla våra omgivande skeptiker (klimat och andra) besvärjer oss att bevisa att våra förslag är hållbara för framtiden så vet vi att bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den. Talk the talk and walk the walk.

“Jorden är platt som en pannkaka och när vinden har blåst över kanten så blir det vindstilla i hela världen, då stannar alla vindkraftverk samtidigt överallt.” Så skrev signaturen Anti i vindkraftdebatten i Ny Teknik. Kommentaren känns relevant när man ser att Björn Lomborg på nytt raljerar med världens (lama men dock) försök att minska klimatproblemen i en artikel i Sydsvenska Dagbladet. Signaturen Anti var sannolikt satirisk men Lomborg är det inte även om det finns en likhet i faktabehandlingen. Detta förhållande påpekas av två forskare vid Lunds Universitet när man vädjar till tidningen att försöka hålla en seriös linje. Naturligtvis hävdar då tidningen att de bara vill ha debatt mellan flera åsikter.

Då måste man till sist fråga sig vad som är kriteriet för en åsikt? Kanske är signaturen Anti just företrädare för en åsikt? För några hundra år sedan skulle han ovedersägligen ha varit det. Och hur länge kan mediaföreträdare använda åsiktsklassningen för det som förskönande kallas klimatskepticism men som ytterst har till syfte att förneka och hindra åtgärder. För det verkar som om det var det denna historia handlar om. Lomborgs skapelse Copenhagen Consensus Centre har haft gräddfil i den tidigare Danska regeringens budget säger ENDS Europe. Nu måste de konkurrera med andra institutioner.

Vi får likt Ture Sventon få leva med våra opponenter. “Ständigt denna Vessla” suckade Ture och “Ständigt denne Lomborg” lär vi få säga även i framtiden. Men om media vill ha debatt så kanske vi ändå skulle kunna få den att handla om väsentligheter. Snart?!

Svenska Dagbladet tar på ett förtjänstfullt sätt upp frågan om glödlampsersättarnas hantering. De vanligaste lågenergilamporna är så kallade CFL (Compact Fluorescent Lamps) som innehåller kvicksilver. Därför skall de inte slängas i soporna eller läggas i glasåtervinningsbehållare. De skall lämnas in till återvinning precis som lysrör (vilka också finns i de flesta hushåll sedan länge, oftast i köket).

Men inte heller glödlampor skall lämnas i soporna vilket säkert många av oss gjort under många år innan vi lärde bättre. Så problemet är egentligen tvåfalt:
1. Vi måste lära om och göra annorlunda. Alla! Det är förvånande vad man kan se i ett soprum även i områden där det bor välbeställt folk med god utbildning. FÖRVÅNANDE!
2. Sopåtervinningen måste göras bättre, effektivare och vackrare. Varför måste en sopstation bestå av ett antal smutsiga och överfulla containers? Var finns landets industridesigners och arkitekter? Visst kan ni väl bättre?

I Köpenhamn och Dublin finns solcellsdrivna (!) papperskorgar som komprimerar skräpet så att de rymmer mer. Mer design - mer teknik och MER disciplin!

Det finns tecken på att Kina i framtiden lägger mindre emfas på BNP-ökning och mera på hållbarhet säger The Guardian efter att ha studerat en Kinesisk rapport om grön tillväxt. Rapporten säger att satsningar på grön tillväxt ger Kina nya jobb motsvarande hela Sveriges befolkning, men ännu intressantare är att den är skriven av ett institut där den person som tippas bli ny premiärminister, Li Kiqiang, är ordförande.

Den nya energiplanen inom ramen för femårsplaneringen har också tillkännagivits och enligt den minskar energiintensiteten (ett i sammanhanget meningslöst mått) men de faktiska utsläppen av partiklar, svavel och kväve skall också minska. Det senare tyder åtminstone på effektivisering i någon omfattning vad gäller förbränningsteknik och bränslekvalitet.