I gångna dagar väste de genom cigaretten, fäktade i masttoppen, svängde i lianer eller sade minnesvärda saker med stenansikte. Som t.ex. : “Go ahead punk - make my day” eller “We don’t like you” och skurken svarade “We ? I only see one!” för att få svaret “Me, Smith and Wesson”.

Nu företräder hjältarna mjuka värden. Bradd Pitt, Julia Roberts och Leonardo DiCaprio för att nämna några. Alla gör de något för energieffektiviteten!

På andra sidan finns personer som Donatella Versace, Tom Cruise ("emissions impossible"), John Travolta, David Beckham med makan Victoria, Roman Abramovich och Michael O’Leary (Ryanair) enligt The Guardian som granskat deras resvanor.

Förra fredagen arrangerade Energirådgivarna och EnergiEffektiviseringsFöretagen tillsammans med Naturskyddsföreningen och Centerpartiet ett seminarium i Riksdagshuset om s.k. Vita Certifikat. Svensk Energi anklagar i ett pressmeddelande Naturskyddsföreningen för att inte säga hela sanningen om dessa certifikat. De hävdar att systemet är ineffektivt, drabbar kunderna, har fördelningsnackdelar och betalas av kunderna med ökade kostnader. Hade Svensk Energi varit på seminariet hade dessa “missförstånd” kunnat vederläggas på varje punkt.

Systemet är extremt effektivt och i en utvärdering som gjorts i Storbritannien har man visat att varje insatt pund ger nio tillbaka i kundnytta. Som alla andra lönsamma investeringar måste de finansieras och det görs av kunderna på samma sätt som idag sker med de s.k. gröna elcertifikaten. Men till skillnad från dessa så får både kunden och energiföretagen fördelen att behovet av ökad systemkapacitet sker till en kostnad som är lägre än den tillförselåtgärd som annars hade behövts.

Detta togs upp vid seminariet så här är ingenting hemligt. Sanningen är alltså att med vita certifikat blir energisystemet billigare än vad det blir om man bara bygger ut som svensk energi tycker. Och eftersom kunderna alltid betalar så tjänar de alltså på detta.

Det togs också upp att EU-kommissionen förslår Vita Certifikat för att energiföretagen istället för att fokusera på sin vinst av energiförsäljning skall omorienteras till att fokusera på kundernas nytta av den energi de köper. Kommissionen hävdar att detta också kan leda till energiföretagen får nya affärsmodeller och nya affärsmöjligheter. Den möjligheten har svensk energis motsvarighet i Danmark tagit till sig och de var därför också med på seminariet och berättade om sina framgångar. Framgångar som de delar med sig av till sina företagskunder som, hävdar de, blir mera konkurrenskraftiga på världsmarknaden.

Sveriges Radio tog upp frågan i sitt morgonprogram på onsdagen och intervjuade bl.a. Dansk Energis Ulrich Bang. Programmet var lite rörigt och en representant från EON visade att branschen har lite svårt att förstå konceptet genom att göra en liknelse med om bensinstationerna skulle ta ansvar för hur folk kör bil. Det skall de inte men de kan ta ansvar för att man får hjälp med att göra sin bil mindre bränsletörstig. Genom produkter, service och bränslen. Det kan energiföretagen också göra.

Jag tvingas ta tillbaka allt somskrivits på denna sida om att Sverige släpar efter och sviker ifråga om energieffektivisering. Ty nu visar vårt land sitt rätta ansikte genom (Trumvirvel, Basuner, Folkets jubel) VM I ENERGIEFFEKTIVITET!!!! På regeringens hemsida meddelas nyheten:

Den 1 februari går startskottet för “VM i energieffektivitet”.

Lite tidigt kanske. Två månader för tidigt till och med. Det dröjer ännu lite till 1 April. För världsmästerskapet gäller - Platt-TV

Jomen teknikupphandlingar är väl bra och TV drar ju en massa ström!? Jo men nu är det inte en teknikupphandling! Man försöker varken flytta fram teknikfronten eller finna nischmarknaderna som kan leda en marknadsomställning. Det är bara en lägesbestämning för existerande produkter. Det behövs också men motiverar inte tonläget. Det verkar snarare som om regeringen försöker dressa upp sig, men tyvärr i kejsarens nya kläder. Varför tar de inte istället itu med att genomföra förslaget till effektiviseringsdirektiv?

Från Energimyndigheten erfars att de förbereder teknikupphandlingar i spåren på den här tävlingen och att det kan komma att omfatta inte bara platt-TV utan även t.ex. elmotorer, PC och kommersiell kyla, och att de kommer att riktas mot nischmarknader. DET ser vi fram emot - DÅ finns det något att skriva hem om!

“Effektivare energianvändning har högsta prioritet.” Så brukar våra ledare säga så snart de får en chans att berätta för oss hur de ser på energiutvecklingen. Men hur är det - egentligen? Börjar inte dessa bedyranden snart ta karaktär av nyspråk?

* Vi skall uppnå EUs mål att effektivisera energianvändningen med 20% säger man. Och resultatet? Man ökar energianvändningen (se bild nedan) eftersom man omformulerat målet att avse intensiteten (Energi dividerat med BNP) och inte energianvändningen.
* Vi skall ha s.k. näranoll energihus senast 2020 enligt EU. Det har vi redan konstaterar näringsdepartementet!

Så noll är drygt 100 (kWh/m2) och minus är plus! Känns det inte lite som att titta i en spegel och se sig själv vinka med den andra handen? 

Mycket av den nya tekniken vi möter, och inte minst den som vi hoppas på för omställningen av energisystemet, är idag beroende av “rare earth metals” d.v.s. sällsynta jordarter. De har just i sin sällsynthet avgörande nackdelar och t.ex. Kina, där en stor del utvinns idag, har använt tillgången till dem som handelshinder. Utvinningen av dem är heller inte problemfri genom gruvdrift i länder där miljökrav och arbetsmiljö inte ligger högt på skalan. Även om deras attraktivitet innebär att man söker och finner dem på fler platser så handlar det om stora ingrepp i naturen när de utvinns.

Men naturligtvis innebär efterfrågan på dem att man också försöker utveckla teknik där de behövs mindre eller inte alls. Toyota och Tesla har läckt nyheten att de nu snart kan klara sig utan dem in framtidens elfordon.

PPP kan betyda många olika saker, bl.a. “Public Private Partnership”. IEA har gjort en översikt med rekommendationer för hur PPP kan användas för att finansiera energieffektiviseringar. Det är bra men blir lätt lite för svepande och inte särskilt mycket vägledande (se rekommendationerna i sammanfattning nedan). Inte någonstans kommer man in på förhållandet att effektivisering är en marknad som ännu inte mognat. PPP kan hjälpa till men främst handlar det om att kunna göra helhetsleveranser även till mindre kunder. Något som EEF arbetar med.

Man kan i princip köpa en bil genom att inhandla alla delarna och en instruktionsbok för att sedan skruva ihop den själv. Vissa människor gör det, men de flesta av oss föredrar att (på gott och ont) gå till en bilhandlare och köpa en färdig produkt. Det kan man inte göra med effektivisering i någon större omfattning. Energideklarationerna skull kunna vara till stor hjälp om kraven på dem ställs på ett mera ändamålsenligt sätt.

* energy efficiency knowledge generation and dissemination and reliable technical assistance on energy efficiency opportunities in all sectors through networks or energy advisory services;
* education and training programs to ensure that all sectors have access to the skilled labour force necessary to effectively improve energy efficiency;
* development of measurement and verification protocols to ensure consistency in methodology, overcome uncertainties in quantifying the benefits of energy efficiency investments, and stimulate increased private-sector involvement;
* collaboration with private financial institutions to develop public-private partnerships and other frameworks that facilitate energy efficiency financing; and
* broad financial and collaborative support for research, development and deployment.

Ett av EU-projekten arbetar med frågor om energi för landsbygden, Future of Rural Energy in Europe (FREE). De har mot bakgrund av marknaden i Storbritannien skisserat en möjlighet där man storsatsar på mikrokraftvärme med gas som bränsle och självfallet då också med tanke på biogas.

Den tillhörande strategirapporten tillför inte mycket till vad som sagts tidigare om sådan teknik, även om den är en bra översikt. Det stör lite att man fortfarande trampar omkring i barnskorna när det gäller demonstrationsexempel men talar om miljontals anläggningar. Det känns inte realistiskt, även om potentialen att ersätta 17 millioner befintliga gaspannor i landet tycks god. Det kan ändå vara värt att fundera över, men i mera behärskad skala. Även i Sverige?

Det börjar bli stora summor nu! Senast sägs i en rapport till World Economic Forum, och som skall tas upp vi deras möte i Davos, att 2 trillioner dollar kan sparas till 2030 genom t.ex. återvinning, energieffektivisering mm. Men det är massiva förändringar som behövs i företagens sätt att fungera:
* Transform demand through interactions with the consumer.
* Transform value chains through new business models.
* Transform the rules of the game through public-private partnerships.

Det är inte svårt att skriva under på detta och till och med att ge exempel värda att kopiera och utveckla, men.....!? Vi har sett glättade broschyrer med bilder på VD-ar från storföretag som i “one-liners” ger vittnesbörd. Dagen därpå ser vi samma människor i de rosafärgade affärstidningarna ge vittnesbörd om sina bonusar. Och då finns det ingen återhållsamhet.

Det är bra om de inser att det finns trillioner att spara, men som det heter “put the money where the mouth is”.

På en punkt i sin kritikerrosade bok “Thinking Fast and Slow” hugger han i sten rejält! Det är när han med ett litet beklagande ändå hävdar att det är bättre att studenter i ekonomi inte också får läsa om “The prospect theory”, d.v.s. den han själv utvecklade tillsammans med Amos Tversky och för vilken han sedan själv belönades med Nobelpriset i ekonomi. Kahneman tycker själv (sidan 286) att: "The basic concepts of economics are essential intellectual tools, which are not easy to grasp even with simplified and unrealistic assumptions about the nature of the economic agents who interact in markets" (Fetstilen är min)

Så här skriver man i Nobelpriskommittens pressmeddelande:

Kahnemans viktigaste insatser rör beslutsfattande under osäkerhet, där han visat hur människors beteende systematiskt kan avvika från den traditionella ekonomiska teorins förutsägelser. Tillsammans med den 1996 avlidne Amos Tversky har han utvecklat ett alternativ, prospect theory, som bättre svarar mot observerat beteende. Vidare har Kahneman klarlagt hur bedömningar under osäkerhet kan följa genvägar, vilka systematiskt avviker från grundläggande satser i sannolikhetsläran.

När han alltså menar att man skall undanhålla studenterna det faktum att ekonomiska teorier inte fungerar därför att människor agerar annorlunda än vad man trott eller önskat - då har han fel!

Hans kollega och lärjunge Richard Thaler har karakteriserat den människobild som den traditionella ekonomin utgår från som “Homo Economicus” och den mera korrekta som beteendeekonomerna använder som “Homo Sapiens”, d.v.s riktiga människor. Vi fattar alla dagligen beslut som inte är strikt rationella men vi gör det på ett systematiskt sätt. Vi avskyr att förlora mer än vi älskar att vinna. Vi väger våra chanser med olika mått beroende på hur man presenterar möjligheterna för oss. Vi kan ändra vår uppfattning om vad som är attraktivt på ett ögonblick. Vi vet vad vi har men inte vad vi får och är därför benägna att hålla fast vi det kända hellre än att ta språnget mot det okända. Osv Osv.

Vi kan använda idén om homo economicus för att bedöma hur stor potentialen för förbättring av sakernas tillstånd skulle vara. För effektivare energianvändning till exempel. Men för att realisera detta önskvärda tillstånd och för att utforma fungerande styrmedel - då måste vi göra det utgående från hur människor verkligen fungerar! Detta måste i första hand studenterna få en insikt i så att de kan bryta de dåliga mönster vi har !!

Lite snabbkurs kan man få genom att läsa recensionerna av Kahnemans bok i New Your Times, i Business Week, eller i Financial Times.

När Danmark nu tar över EUs ordförandeskap så ligger ett förslag till effektiviseringsdirektiv som de ärvt från Polen på bordet. Ett förslag som bara blivit mera ängsligt sedan det först såg dagens ljus. Enligt uppgift försöker man i Danmark göra en modell som skall göra måluppfyllelsen mera smaklig genom anpassas till respektive land, dv.s. något slags bördefördelning.

Rapportören till EU-parlamentet funderar kring de olika föreslagna formuleringarna till målsättning i ett s.k. “icke-papper” (20111212_CT_Non_Paper_-_Binding_targets__final.pdf). Där jämför han absoluta mål och intensitetsmål och kommer till slutsatsen att intensitetsmål (energianvändning per BNP) är alldeles för skakiga och kan manipuleras. Det framgår också i hans arbete att intensitetsmål måste sättas i mycket högre siffervärden för att nå upp till de intentioner man har inom EU.

Det är just i denna fråga som Sverige så olyckligt (?) hamnat mitt emellan stolarna. Man valde ett intensitetsmål, troligen därför att det är en matematiskt enkel operation, men med samma siffervärde som det absolutmål EU satte upp. Det borde ha varit c:a dubbelt så stort för att kompensera för BNP-tillväxten. EU satte 20% energiminskning (se linje A i figuren nedan). Sverige satte 20% intensitetsminskning (linje B) vilket innebär att man hamnar på mellan -10 och +10% ändrad energianvändning beroende på BNP-tillväxten. För att nå EUs mål skulle man satt c:a 40% intensitetsförbättring som mål vid den antagna svenska tillväxten (linje C).

Helsingfors har blivit världens designhuvudstad 2012. Det är väl inget överraskande för oss alla som sitter på finska stolar, sätter blommor i finska vaser och gapar lite lantligt inför finska byggnader. I denna huvudstad finns också Helsinki Design Lab som i sin Sustainability Studio skisserat några idéer för uthållighet. Flera av dem är riktigt spännande, eller vad sägs om:
* Invent Medium-Density Public Transport (Innovations in products and services catered to transportation within a medium-density population)
* War Cabinet of Mayors and Ministers (Bring together national and local decision makers in a war on carbon)

Genomgående präglas de av behovet av en kraftsamling, viljeinriktning och nytänkarlust för att nå någon vart. Detta i ett land som just beslutat att bygga mer kärnkraft!

Nu är ju inte Sverige helt utarmat på resurser när det gäller design, Interactive Institute har gjort en del kul saker. Men kanske kan de finska exemplen visa på behovet av bredare uppslutning och mera målinriktning?

Världen över funderar man över hur man i sin nära omgivning, t.ex. på arbetsplatser, skall göra effektivare energianvändning till en daglig strävan. I USA har organisationen ACEEE studerat några program för hur man gör personalen delaktig i arbetet i USA och Canada. Mycket av det de redovisar känns emellertid som om man sett det förut. Käcka tillrop men inte så mycket om hur man får verkligt engagemang.

I Kungälvs kommun har man sedan flera år interna ekologiska föreskrifter och en arbetsordning för att medarbetarna ser till att de följs och utvecklas. Man har ett arbete som skapar strategi för effektivisering och ser till att den genomförs. Medarbetarna behöver mer än bara käcka tillrop. Det är nog i Kungälv man skall söka nyckeln.

Finanskriserna har pågått ett bra tag nu. Och vi har mest sett/hört förslag om hur man skall dra åt svångremmen i olika länder. Naturligt nog när en stor del av problemen kan relateras till spendersamhet. Men det är en gåta hur vi skall få ökad ekonomisk aktivitet med hjälp av en minskning. Några forskare sätter fingret på den ömma punkten och noterar att “Möjlighetsfönstret står öppet”.

De anknyter till de många rapporter som slagit larm om hur tiden rinner ut för oss och pekar på det stora behov vi har att förnya infrastrukturen, t.ex. miljonprogrammet. Fönstret har varit synligt ett bra tag, men vem sjutton har sabbat fönsterhaken eftersom det fortfarande är stängt?

Kriserna fordrar inte i första hand svångrem utan snarare en bra och nyttig diet där satsningar på angelägna teknikområden är en viktig del!

Yttrandet och uppmaningen är miljöministerns. Det är bra! Så låt oss börja!

Och låt oss börja uppifrån. Boverket har nyligen försökt besvara frågan “Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen?" i en rapport där man kommer fram till att:

Boverket menar att byggreglerna redan främjar att energi från förnybara energikällor används och föreslår därför att byggreglerna bibehålls i sin nuvarande utformning.

Man menar också att svenska byggnader redan har en mycket hög andel förnybar energi (62% säger de) vilket kan betvivlas bl.a. eftersom man inte räknar med primärenergi utan håller fast vid sin systemgräns som är byggnadsskalet, se bild 1 nedan. Att det är en mycket snäv gräns framgår om man jämför med hur resurserna kommer fram till huset, se bild 2 nedan som är tagen ur en några år gammal rapport till Energimyndigheten.

Och sedan må man undra över varför den redan är bra (eller bäst) inte skulle kunna fortsätta att sträva efter att bli bättre?

Men om vi nu skall bli mera resurseffektiva så måste vi kanske se ut över ankdammskanten och se ett större perspektiv (system alltså). På HSB har man konstaterat att man inte blir mindre slösaktig bara för att de resurser man slösar med är “gröna”. Utan vill man bli mera resurseffektiv så effektiviserar man och därefter kan man installera lite mindre anläggningar för förnybar energi alternativt låta dem man har försörja flera. Men det tycks man inte vilja hos våra myndigheter.

Boverket yvs nämligen över den höga andel förnybar energi man har och säger att även om man bytte all elvärme och fossileldning till värmepumpar skulle andelen bara öka 6 procentenheter. Men om man istället genomförde de enklaste sparåtgärderna som energirådgivarna rekommenderar för att spara pengar, vilket motsvarar c:a 10% besparing, så skulle andelen öka 7 procentenheter. Det vore resurseffektivt!

BILD 1
----------------------

BILD 2

I European Energy Review hävdas att vi behöver ta effektivisering på mycket djupare allvar än vad som nu sker. Det behövs ett Apolloprojekt dvs något som motsvarar det amerikanska rymdprojektet månlandningarna. Det borde kanske vara uppenbart, men så är det inte och man kan undra varför. I artikeln pekar man på “Bryssel” men är det rätt?

I Bryssel tas en hel del initiativ som bereds i kommissionen och i parlamentet. Ifråga om energieffektivisering så pläderade Manuel Barroso för ungefär ett år sedan att det s.k. 20%-målet skulle genomföras. Men han predikade för döva öron - de samlade toppledarna för Europas länder var kallsinniga.

När effektiviseringsdirektivet presenterades och skulle beredas för att så småningom kunna tas i ministerrådet (senare i år) tillstötte nästa komplikation. Kommissionen försökte istället för bindande 20%-mål föreslå bindande åtgärder. Men si det ville medlemsländerna inte heller vara med om.

Och när vi så småningom får ett direktiv så kommer vi till nästa hinder. Det skall implementeras i medlemsländerna. Just nu håller vi på med direktivet för näranoll energibyggnader. Utan att det röner någon större anklang. Tidigare hade vi energideklarationerna vilka man försökt desarmera med alla krafter.

Mönstret är tydligt. Det är inte Bryssel som skapar problemet utan ländernas vilja till, och åtgärder för, effektivisering som hindrar oss från den nödvändiga trippen till månen. Våra samhällsinstitutioner är de som kämpar emot och det är våra politikers ansvar. Eller som man sade i artikeln “take energy efficiency seriously or forget it”. Låt oss upprepa det på ett ännu mera tydligt språk: Put up or shut up!