Alla ledande politiker deklarerar att deras land skall bli världsbäst med ny teknik. Det är inte lätt att finna någon som inte deklarerat den ambitionen. Och alla har de en idé om att ny teknik, uppfinningar och innovationer skall (ofta på något magiskt vis) rädda oss från allt ont, sprida ett enastående välstånd och ge mängder av nya jobb! Det är begripligt, försvarbart och hedervärt, men ändå.....!?

David Edgerton vid Imperial College i London har i sin bok “The Shock of the Old” tagit upp perspektivet på den teknologi vi faktiskt faktiskt brukar oss av och som snarare är gammal än ny, men måhända förbättrad. Han pekar på att det mesta av utvecklingen är plagiat snarare än uppfinningar och det mesta av förändringarna handlar om överföring av en teknik till att nyttjas på en annan plats. Fysiskt eller för ett annat ändamål.

Ingen vill vara näst bäst och ändå är det kanske en bättre ambition!? En stor del av vår tekniska omgivning kommer att finnas mycket länge. Byggnader är det bästa exemplet. En större koncentration på hur den skall förbättras, adapteras och kunnandet transfereras (till andra miljöer) vore kanske viktigare än att skriva önskelistor? Man kan ju vara världsbäst på att förändra.