Är det möjligt at skapa ett samhälle och en ekonomi som baseras på vad naturen tillåter och som inte panikrusar in i finanskriser och företagskrascher? Är det ett samhälle utan “svarta svanar”?

Nassim Nicholas Taleb skrev för några år sedan en bok om extrema risker i finansvärlden och som hette, Den svarta svanen - följderna av det mycket osannolika (The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable). Nu återkommer han i en artikel i Financial Times med tio tänkvärda regler för hur man skall reducera risken för att drabbas av det mycket osannolika, d.v.s. den svarta svanen.

Han menar bl.a. att de ekonomiska riskerna i samhället skall tas av entreprenörer och företag och inte av banker (med andras pengar).

Formuleringarna är drastiska men det behövs nog. Vad sägs t.ex. om:
* Den som kraschat en skolbuss när han kört med förbundna ögon skall inte få en ny buss (sagt om det ekonomiska etablissemanget)
* Låt inte barn leka med dynamit även om det finns varningstext på patronerna (sagt om komplexa finansiella “produkter")
* Ge inte bonusar till den som är ansvarig för en kärnkraftanläggning (sagt om risktagande och belöningar i allmänhet. I ett system med bonus skall också finnas böter. Den symmetrin saknas.)