Nu händer det igen. Kärnkraftsbygget i Finland försenas. Förseningen går därmed upp emot 3 år + X där X ännu är en obekant storhet. Ekonomin som tidigare rapporterats raserad med 60% överdrag är nu uppe i 75% mer än offererat, vilket innebär att man ligger på bortemot 5000 dollar per kW.

En uppföljare till Olkiluoto planeras i Bell Bend i USA och har redan nu kostnadsbedömts till c:a 8000 USD per kW. Vilket förefaller klokt för projektledningen, men mindre begåvat i jämförelse med de alternativ man har, t.ex effektivisering.

Med de kostnadsnivåer som etableras för kärnkraften på fältet, och i belysningen av IEA WEO 2009 projektioner av hur kraftsituationen utvecklas (se bild nedan), är det klart att kärnkraft är en teknik som inte bara är dyr nu utan blir väsentligt dyrare i jämförelse framöver. Detta eftersom tillväxten är mycket snabbare för förnybar energi och dessas “Learning Rate” (LR) är högre, enligt IEA ETP (Energy Technology Perspectives) 2008.

De nya WEO-siffrorna vidimerar bedömningen från ETP att både vind och solceller nått “grid parity” senast kring 2020 medan kärnkraften aldrig kommer dit (LR är för låg och den initiala kostnadsnivån skiftar uppåt). Även om Areva (leverantör till Olkiluoto) påstår motsatsen (se bild 59).

Möjligen är det insikten om att kärnkraft inte är konkurrenskraftig som leder till argumentet att regeringarna måste stödja den av klimatskäl vilket sägs på sina håll i USA.