Kvarnarna mal inte så fort men det kanske är bättre att de maler sent än aldrig. Man gjorde en handlingsplan för energieffektivisering 2006 i vilken man visar (att med de förhållanden som rådde då) potentialen för effektivare energianvändning låg mellan 20 och 30 %. (Den har ju inte blivit mindre sedan dess).

Parlamentet utvärderade genomförandet i fjol och kom med svavelosande kritik (sidan 11). Både kommissionen och länderna pekades ut som försumliga och hade inte förstått effektiviseringens strategiska betydelse. Sanningen i detta kan för övrigt avläsas i de handlingsplaner som länderna sänt in. Kommissionären Piebalgs brukar själv påpeka att halva jobbet skulle vara gjort om länderna genomförde det som de åtagit sig.

Nu aviserar kommissionen en strategisk översyn och lyfter fram effektiviseringen på nytt. Nu med en hänvisning till initiativ som man tagit när det gäller byggnadsdirektivet och märkning av apparater. Tankarna har utvecklats ytterligare i ett, ännu icke officiellt, dokument om hur 20 %-målet skall kunna uppnås. Bra, men är det tillräckligt för att möta parlamentets kritik?

Grundbulten för “energy security” är att ha en effektiv användning så man slipper ta fram resurser till energianvändning som inte levererar nytta. En annan grundbult är att göra största möjliga nytta av tillgängliga inhemska resurser (se bild). Men när man läser PM-et inför översynen så får man intrycket att dessa båda aspekter slängs in som jäst efter degen. Kanske är det som parlamentets utvärdering säger - att man inte förstått effektiviseringens strategiska betydelse?