Det är egentligen det enda vi vet, men ändå baseras många beslut på uppfattningen att ingenting förändras. Stern-rapporten undvek detta genom att jämföra vad som händer i framtiden om man agerar mot klimatförändringarna (det kostar lite grann). Detta ställde han mot vad som händer om man inte agerar (det kostar väldigt mycket).

Andra forskare har undersökt varför företag inte satsar på innovationer som skulle varit till deras fördel (Innovation killers). Deras studier har funnit att man i många fall går i fällan (se not) genom att bortse från att företagens produktionsförmåga gradvis avtar om man inget gör (se bilden nedan).

Och samma misstag görs i t.ex. effektiviseringsutredningens diskussion om samhällsekonomisk lönsamhet. Denna beräknas mot bakgrund av att vår framtid skall vara oförändrad. Man argumenterar bl.a. för att satsningar på effektivisering kanske ger större utbyte i satsningar på andra samhällsområden. Men då bortser de från att åtgärder i just energisektorn behövs av något slag förr eller senare. Även om lönsamheten i att t.ex. producera dataspel vore högre så kan vi inte underlåta satsningar i den infrastruktur som gör produktion av dessa spel möjlig.

Det billigaste sättet att säkerställa energiförsörjningen, för dataspelsfabrikanter och för alla andra, är att satsa på effektivisering.
---------------------------

Not: Uppfattningen att ingenting förändras lär kunna skyllas på en grekisk filosof och kallas då för “Parmenides misstag”. Parmenides kan ursäktas med att på hans tid gick allting långsammare och hade mindre konsekvenser.

Företagen beräknar vinsten av nysatsningen (A) mot att ingenting förändras (B) och anser att vinsten, DCF - Discounted Cash Flow, är för liten. De borde ha jämfört mot den mera sannolika produktionsförmågan (C).