EU:s strategiska teknikplan (SET) börjar ta form och har fått en prislapp på 50 miljarder Euro. Den har också försetts med ett antal s.k. “roadmaps” - färdplaner, se exempel nedan. På samma sätt som IEA kryddar sina Teknikperspektiv (ETP) med just färdplaner.

Förmodligen skall denna grafiska framställning ge större förtroende för att planen är genomtänkt men tittar man närmare så är det inte annat än en distanstabell som anger tidsutdräkten för ett antal delprojekt. En riktig färdplan skulle vara mycket mera utförlig och försökt kartlägga (visa) hur industri, kompetens, regelsystem, marknadsupptagande mm skulle förändras. Kort sagt, visat hur marknader kan byggas upp. Som man nu använder begreppet tunnas det bara ut och blir innehållslöst.

De första skisserna till SET-plan var också fixerade vid främst storskalig tillförselteknik och man har nu försökt bota det genom att lägga in ett effektiviseringsavsnitt som i allt väsentligt består av deras “Smart Cities Initiative”. Detta är prissatt till 11 miljarder Euro och berör 30 st städer som skall bli ett slags modeller. Med all respekt för behovet av modeller att efterlikna så kan sådana övningar lätt bli till sin motsats om vilka det kommer att sägas att “klart man kan göra som de om bara EU betalar notan”.

Undrar hur mycket teknikupphandling man skulle kunna få för 120 miljarder kronor?