EU:s hårda klimatpaket förefaller ha blivit mjukt. Genomvattnat och upplöst av de strida strömmar av tårar som gjutits av olika länder och industriföreträdare. Naturskyddsföreningen ger en översiktlig bedömning i ett inlägg den 13 dec. och som väl sammanfattar läget:
* EU befäster uppfattningen att klimatanpassning är kostsam när det i själva verket är mera kostsamt att INTE klimatanpassa
* Självbedrägeriet i att köpa utsläppsminskningar från U-länder. Åtgärderna i dessa länder är snarare minskade ökningar och det behövs ,men får inte ersätta vårt eget behov av minskning.
* Omställningen av industrin skjuts upp. Detta försämrar vår konkurrenskraft både för de produkter vi redan har och för de produkter vi utvecklar för bl.a. energieffektivisering

Industriomsorgen kan vara helt missriktad. Bilbranschens kris illustrerar hur viktigt det är att ha produkter för framtida marknader. Det som därför borde gälla är omsorgen om de företag som kan skapa framtida värden snarare än de som “kräver” att få behålla gårdagens teknik. De företag som kan hantera klimat, miljö och energi på ett positivt sätt har omvittnat högre produktivitet.

Det är lätt att förstå att de politiker och andra som kämpat så hårt för att få åtminstone något klimatpaket alls just nu har svårt att erkänna att det inte håller måttet. Men Barrosos kaxiga påstående att Europa “klarat trovärdighetstestet” och uppmaning till Obama “Yes you can do it”, kan bli något som han får äta upp förr än han anar. EU:s ledarskap är nu starkt ifrågasatt och USA:s nye president har lovat att vända blad. Så snabbt kan ödet växla när man väljer att inte ta de chanser som erbjuds! Som Gorbachev en gång konstaterade - “Historien förlåter inte den som kommer försent”