Tillväxten i välståndet beror mera på vår förmåga att effektivisera än på ny energitillförsel.

Världen behöver energi för att människor skall kunna försörja sig, kunna studera, få sjukvård, resa och allt annat som vi förknippar med ett gott liv. Men är det energitillgången som driver utvecklingen? Eller är det så att vår ökade välfärd beror mera av vår kunskap om att utnyttja energin bättre?

När de rika ländernas energiministrar hade sitt möte i början av maj noterade de att vi idag skulle behövt köpa 50% mera energi för vårt nuvarande välstånd om vår effektivitet hade legat kvar på 1973 års nivå: ”OECD countries’ energy efficiency improved even faster between the oil shock of 1973 and 1998. Our collective energy consumption would have been 49% higher absent the efficiency savings over that period.” http://www.iea.org/Textbase/press/pressdetail.asp?PRESS_REL_ID=147

På samma tid har energianvändningen ökat med c:a 20%. Det finns alltså fog för att anta att vår välståndsökning under de gångna 30 åren i högre grad beror på effektivisering än på ökad energianvändning.

Men ministrarna säger också att takten i förbättringen har sjunkit och att detta måste ändras: ” Efficiency gains have slowed since the mid 1980s but stronger policies now can reverse that trend”. Ty det är inte bara effektiviseringstakten som avtar utan det gör även BNP-ökningen i de berörda länderna. Självklart behöver vi energi för att hålla igång och utveckla vårt samhälle men effektiviseringen har underskattats som drivkraft för ytterligare förbättringar. Och det tycks ministrarna också anse: ” ….we could reduce IEA consumption by 10 per cent and CO2 emissions by 16 per cent by 2030 below the reference scenario. End use efficiency would contribute 60% of this. The rest would be realized by better power generation….. Yet we can do better.”

Sedan kan man ju undra om all vår konsumtion idag kan kallas “välfärd”? Det är också en diskussion värd att föras.