I DN pläderas återigen för att Sverige skall satsa sina klimatpengar på åtgärder i U-länder som Kina och Indien eftersom det är billigare där än i Sverige. Varför skall man då envisas med att satsa i Sverige frågar hon och har följande slutkläm: “Klimatfrågan behöver lite färre finkänsliga moralister och lite fler kallhamrade ekonomer. Sopa gärna rent framför egen dörr. Men när marmorn ligger blankpolerad framför den egna entrén, medan lorten ligger i drivor i grannens portgång, är det kanske trots allt bättre att ta ett svep med kvasten där.”. I sanning en talande metafor!

Lorten hos grannen (Kina och Indien till exempel) har hamnat där eftersom de tillverkar en stor del av de billiga produkter som vi behöver i våra marmorpalats. Den bör vi ta ansvar för och om det kan ske med både moraliska och ekonomiska argument så är det bättre. Sedan behöver väl ekonomen, oavsett hur han/hon är hamrad, fundera över hur vi skall kunna sänka de totala utsläppen och inte bara bromsa ökningen från de länder där befolkningen lever på en helt annan nivå än där husen har entréer av marmor? Detta är inte en fråga om antingen-eller utan om både-och.

Det kanske behövs en finkänslig ekonom med moral?