I gångna dagar väste de genom cigaretten, fäktade i masttoppen, svängde i lianer eller sade minnesvärda saker med stenansikte. Som t.ex. : “Go ahead punk - make my day” eller “We don’t like you” och skurken svarade “We ? I only see one!” för att få svaret “Me, Smith and Wesson”.

Nu företräder hjältarna mjuka värden. Bradd Pitt, Julia Roberts och Leonardo DiCaprio för att nämna några. Alla gör de något för energieffektiviteten!

På andra sidan finns personer som Donatella Versace, Tom Cruise ("emissions impossible"), John Travolta, David Beckham med makan Victoria, Roman Abramovich och Michael O’Leary (Ryanair) enligt The Guardian som granskat deras resvanor.

Förra fredagen arrangerade Energirådgivarna och EnergiEffektiviseringsFöretagen tillsammans med Naturskyddsföreningen och Centerpartiet ett seminarium i Riksdagshuset om s.k. Vita Certifikat. Svensk Energi anklagar i ett pressmeddelande Naturskyddsföreningen för att inte säga hela sanningen om dessa certifikat. De hävdar att systemet är ineffektivt, drabbar kunderna, har fördelningsnackdelar och betalas av kunderna med ökade kostnader. Hade Svensk Energi varit på seminariet hade dessa “missförstånd” kunnat vederläggas på varje punkt.

Systemet är extremt effektivt och i en utvärdering som gjorts i Storbritannien har man visat att varje insatt pund ger nio tillbaka i kundnytta. Som alla andra lönsamma investeringar måste de finansieras och det görs av kunderna på samma sätt som idag sker med de s.k. gröna elcertifikaten. Men till skillnad från dessa så får både kunden och energiföretagen fördelen att behovet av ökad systemkapacitet sker till en kostnad som är lägre än den tillförselåtgärd som annars hade behövts.

Detta togs upp vid seminariet så här är ingenting hemligt. Sanningen är alltså att med vita certifikat blir energisystemet billigare än vad det blir om man bara bygger ut som svensk energi tycker. Och eftersom kunderna alltid betalar så tjänar de alltså på detta.

Det togs också upp att EU-kommissionen förslår Vita Certifikat för att energiföretagen istället för att fokusera på sin vinst av energiförsäljning skall omorienteras till att fokusera på kundernas nytta av den energi de köper. Kommissionen hävdar att detta också kan leda till energiföretagen får nya affärsmodeller och nya affärsmöjligheter. Den möjligheten har svensk energis motsvarighet i Danmark tagit till sig och de var därför också med på seminariet och berättade om sina framgångar. Framgångar som de delar med sig av till sina företagskunder som, hävdar de, blir mera konkurrenskraftiga på världsmarknaden.

Sveriges Radio tog upp frågan i sitt morgonprogram på onsdagen och intervjuade bl.a. Dansk Energis Ulrich Bang. Programmet var lite rörigt och en representant från EON visade att branschen har lite svårt att förstå konceptet genom att göra en liknelse med om bensinstationerna skulle ta ansvar för hur folk kör bil. Det skall de inte men de kan ta ansvar för att man får hjälp med att göra sin bil mindre bränsletörstig. Genom produkter, service och bränslen. Det kan energiföretagen också göra.

Jag tvingas ta tillbaka allt somskrivits på denna sida om att Sverige släpar efter och sviker ifråga om energieffektivisering. Ty nu visar vårt land sitt rätta ansikte genom (Trumvirvel, Basuner, Folkets jubel) VM I ENERGIEFFEKTIVITET!!!! På regeringens hemsida meddelas nyheten:

Den 1 februari går startskottet för “VM i energieffektivitet”.

Lite tidigt kanske. Två månader för tidigt till och med. Det dröjer ännu lite till 1 April. För världsmästerskapet gäller - Platt-TV

Jomen teknikupphandlingar är väl bra och TV drar ju en massa ström!? Jo men nu är det inte en teknikupphandling! Man försöker varken flytta fram teknikfronten eller finna nischmarknaderna som kan leda en marknadsomställning. Det är bara en lägesbestämning för existerande produkter. Det behövs också men motiverar inte tonläget. Det verkar snarare som om regeringen försöker dressa upp sig, men tyvärr i kejsarens nya kläder. Varför tar de inte istället itu med att genomföra förslaget till effektiviseringsdirektiv?

Från Energimyndigheten erfars att de förbereder teknikupphandlingar i spåren på den här tävlingen och att det kan komma att omfatta inte bara platt-TV utan även t.ex. elmotorer, PC och kommersiell kyla, och att de kommer att riktas mot nischmarknader. DET ser vi fram emot - DÅ finns det något att skriva hem om!

“Effektivare energianvändning har högsta prioritet.” Så brukar våra ledare säga så snart de får en chans att berätta för oss hur de ser på energiutvecklingen. Men hur är det - egentligen? Börjar inte dessa bedyranden snart ta karaktär av nyspråk?

* Vi skall uppnå EUs mål att effektivisera energianvändningen med 20% säger man. Och resultatet? Man ökar energianvändningen (se bild nedan) eftersom man omformulerat målet att avse intensiteten (Energi dividerat med BNP) och inte energianvändningen.
* Vi skall ha s.k. näranoll energihus senast 2020 enligt EU. Det har vi redan konstaterar näringsdepartementet!

Så noll är drygt 100 (kWh/m2) och minus är plus! Känns det inte lite som att titta i en spegel och se sig själv vinka med den andra handen? 

Mycket av den nya tekniken vi möter, och inte minst den som vi hoppas på för omställningen av energisystemet, är idag beroende av “rare earth metals” d.v.s. sällsynta jordarter. De har just i sin sällsynthet avgörande nackdelar och t.ex. Kina, där en stor del utvinns idag, har använt tillgången till dem som handelshinder. Utvinningen av dem är heller inte problemfri genom gruvdrift i länder där miljökrav och arbetsmiljö inte ligger högt på skalan. Även om deras attraktivitet innebär att man söker och finner dem på fler platser så handlar det om stora ingrepp i naturen när de utvinns.

Men naturligtvis innebär efterfrågan på dem att man också försöker utveckla teknik där de behövs mindre eller inte alls. Toyota och Tesla har läckt nyheten att de nu snart kan klara sig utan dem in framtidens elfordon.

PPP kan betyda många olika saker, bl.a. “Public Private Partnership”. IEA har gjort en översikt med rekommendationer för hur PPP kan användas för att finansiera energieffektiviseringar. Det är bra men blir lätt lite för svepande och inte särskilt mycket vägledande (se rekommendationerna i sammanfattning nedan). Inte någonstans kommer man in på förhållandet att effektivisering är en marknad som ännu inte mognat. PPP kan hjälpa till men främst handlar det om att kunna göra helhetsleveranser även till mindre kunder. Något som EEF arbetar med.

Man kan i princip köpa en bil genom att inhandla alla delarna och en instruktionsbok för att sedan skruva ihop den själv. Vissa människor gör det, men de flesta av oss föredrar att (på gott och ont) gå till en bilhandlare och köpa en färdig produkt. Det kan man inte göra med effektivisering i någon större omfattning. Energideklarationerna skull kunna vara till stor hjälp om kraven på dem ställs på ett mera ändamålsenligt sätt.

* energy efficiency knowledge generation and dissemination and reliable technical assistance on energy efficiency opportunities in all sectors through networks or energy advisory services;
* education and training programs to ensure that all sectors have access to the skilled labour force necessary to effectively improve energy efficiency;
* development of measurement and verification protocols to ensure consistency in methodology, overcome uncertainties in quantifying the benefits of energy efficiency investments, and stimulate increased private-sector involvement;
* collaboration with private financial institutions to develop public-private partnerships and other frameworks that facilitate energy efficiency financing; and
* broad financial and collaborative support for research, development and deployment.

Ett av EU-projekten arbetar med frågor om energi för landsbygden, Future of Rural Energy in Europe (FREE). De har mot bakgrund av marknaden i Storbritannien skisserat en möjlighet där man storsatsar på mikrokraftvärme med gas som bränsle och självfallet då också med tanke på biogas.

Den tillhörande strategirapporten tillför inte mycket till vad som sagts tidigare om sådan teknik, även om den är en bra översikt. Det stör lite att man fortfarande trampar omkring i barnskorna när det gäller demonstrationsexempel men talar om miljontals anläggningar. Det känns inte realistiskt, även om potentialen att ersätta 17 millioner befintliga gaspannor i landet tycks god. Det kan ändå vara värt att fundera över, men i mera behärskad skala. Även i Sverige?

Det börjar bli stora summor nu! Senast sägs i en rapport till World Economic Forum, och som skall tas upp vi deras möte i Davos, att 2 trillioner dollar kan sparas till 2030 genom t.ex. återvinning, energieffektivisering mm. Men det är massiva förändringar som behövs i företagens sätt att fungera:
* Transform demand through interactions with the consumer.
* Transform value chains through new business models.
* Transform the rules of the game through public-private partnerships.

Det är inte svårt att skriva under på detta och till och med att ge exempel värda att kopiera och utveckla, men.....!? Vi har sett glättade broschyrer med bilder på VD-ar från storföretag som i “one-liners” ger vittnesbörd. Dagen därpå ser vi samma människor i de rosafärgade affärstidningarna ge vittnesbörd om sina bonusar. Och då finns det ingen återhållsamhet.

Det är bra om de inser att det finns trillioner att spara, men som det heter “put the money where the mouth is”.

På en punkt i sin kritikerrosade bok “Thinking Fast and Slow” hugger han i sten rejält! Det är när han med ett litet beklagande ändå hävdar att det är bättre att studenter i ekonomi inte också får läsa om “The prospect theory”, d.v.s. den han själv utvecklade tillsammans med Amos Tversky och för vilken han sedan själv belönades med Nobelpriset i ekonomi. Kahneman tycker själv (sidan 286) att: "The basic concepts of economics are essential intellectual tools, which are not easy to grasp even with simplified and unrealistic assumptions about the nature of the economic agents who interact in markets" (Fetstilen är min)

Så här skriver man i Nobelpriskommittens pressmeddelande:

Kahnemans viktigaste insatser rör beslutsfattande under osäkerhet, där han visat hur människors beteende systematiskt kan avvika från den traditionella ekonomiska teorins förutsägelser. Tillsammans med den 1996 avlidne Amos Tversky har han utvecklat ett alternativ, prospect theory, som bättre svarar mot observerat beteende. Vidare har Kahneman klarlagt hur bedömningar under osäkerhet kan följa genvägar, vilka systematiskt avviker från grundläggande satser i sannolikhetsläran.

När han alltså menar att man skall undanhålla studenterna det faktum att ekonomiska teorier inte fungerar därför att människor agerar annorlunda än vad man trott eller önskat - då har han fel!

Hans kollega och lärjunge Richard Thaler har karakteriserat den människobild som den traditionella ekonomin utgår från som “Homo Economicus” och den mera korrekta som beteendeekonomerna använder som “Homo Sapiens”, d.v.s riktiga människor. Vi fattar alla dagligen beslut som inte är strikt rationella men vi gör det på ett systematiskt sätt. Vi avskyr att förlora mer än vi älskar att vinna. Vi väger våra chanser med olika mått beroende på hur man presenterar möjligheterna för oss. Vi kan ändra vår uppfattning om vad som är attraktivt på ett ögonblick. Vi vet vad vi har men inte vad vi får och är därför benägna att hålla fast vi det kända hellre än att ta språnget mot det okända. Osv Osv.

Vi kan använda idén om homo economicus för att bedöma hur stor potentialen för förbättring av sakernas tillstånd skulle vara. För effektivare energianvändning till exempel. Men för att realisera detta önskvärda tillstånd och för att utforma fungerande styrmedel - då måste vi göra det utgående från hur människor verkligen fungerar! Detta måste i första hand studenterna få en insikt i så att de kan bryta de dåliga mönster vi har !!

Lite snabbkurs kan man få genom att läsa recensionerna av Kahnemans bok i New Your Times, i Business Week, eller i Financial Times.

När Danmark nu tar över EUs ordförandeskap så ligger ett förslag till effektiviseringsdirektiv som de ärvt från Polen på bordet. Ett förslag som bara blivit mera ängsligt sedan det först såg dagens ljus. Enligt uppgift försöker man i Danmark göra en modell som skall göra måluppfyllelsen mera smaklig genom anpassas till respektive land, dv.s. något slags bördefördelning.

Rapportören till EU-parlamentet funderar kring de olika föreslagna formuleringarna till målsättning i ett s.k. “icke-papper” (20111212_CT_Non_Paper_-_Binding_targets__final.pdf). Där jämför han absoluta mål och intensitetsmål och kommer till slutsatsen att intensitetsmål (energianvändning per BNP) är alldeles för skakiga och kan manipuleras. Det framgår också i hans arbete att intensitetsmål måste sättas i mycket högre siffervärden för att nå upp till de intentioner man har inom EU.

Det är just i denna fråga som Sverige så olyckligt (?) hamnat mitt emellan stolarna. Man valde ett intensitetsmål, troligen därför att det är en matematiskt enkel operation, men med samma siffervärde som det absolutmål EU satte upp. Det borde ha varit c:a dubbelt så stort för att kompensera för BNP-tillväxten. EU satte 20% energiminskning (se linje A i figuren nedan). Sverige satte 20% intensitetsminskning (linje B) vilket innebär att man hamnar på mellan -10 och +10% ändrad energianvändning beroende på BNP-tillväxten. För att nå EUs mål skulle man satt c:a 40% intensitetsförbättring som mål vid den antagna svenska tillväxten (linje C).

Helsingfors har blivit världens designhuvudstad 2012. Det är väl inget överraskande för oss alla som sitter på finska stolar, sätter blommor i finska vaser och gapar lite lantligt inför finska byggnader. I denna huvudstad finns också Helsinki Design Lab som i sin Sustainability Studio skisserat några idéer för uthållighet. Flera av dem är riktigt spännande, eller vad sägs om:
* Invent Medium-Density Public Transport (Innovations in products and services catered to transportation within a medium-density population)
* War Cabinet of Mayors and Ministers (Bring together national and local decision makers in a war on carbon)

Genomgående präglas de av behovet av en kraftsamling, viljeinriktning och nytänkarlust för att nå någon vart. Detta i ett land som just beslutat att bygga mer kärnkraft!

Nu är ju inte Sverige helt utarmat på resurser när det gäller design, Interactive Institute har gjort en del kul saker. Men kanske kan de finska exemplen visa på behovet av bredare uppslutning och mera målinriktning?

Världen över funderar man över hur man i sin nära omgivning, t.ex. på arbetsplatser, skall göra effektivare energianvändning till en daglig strävan. I USA har organisationen ACEEE studerat några program för hur man gör personalen delaktig i arbetet i USA och Canada. Mycket av det de redovisar känns emellertid som om man sett det förut. Käcka tillrop men inte så mycket om hur man får verkligt engagemang.

I Kungälvs kommun har man sedan flera år interna ekologiska föreskrifter och en arbetsordning för att medarbetarna ser till att de följs och utvecklas. Man har ett arbete som skapar strategi för effektivisering och ser till att den genomförs. Medarbetarna behöver mer än bara käcka tillrop. Det är nog i Kungälv man skall söka nyckeln.

Finanskriserna har pågått ett bra tag nu. Och vi har mest sett/hört förslag om hur man skall dra åt svångremmen i olika länder. Naturligt nog när en stor del av problemen kan relateras till spendersamhet. Men det är en gåta hur vi skall få ökad ekonomisk aktivitet med hjälp av en minskning. Några forskare sätter fingret på den ömma punkten och noterar att “Möjlighetsfönstret står öppet”.

De anknyter till de många rapporter som slagit larm om hur tiden rinner ut för oss och pekar på det stora behov vi har att förnya infrastrukturen, t.ex. miljonprogrammet. Fönstret har varit synligt ett bra tag, men vem sjutton har sabbat fönsterhaken eftersom det fortfarande är stängt?

Kriserna fordrar inte i första hand svångrem utan snarare en bra och nyttig diet där satsningar på angelägna teknikområden är en viktig del!

Yttrandet och uppmaningen är miljöministerns. Det är bra! Så låt oss börja!

Och låt oss börja uppifrån. Boverket har nyligen försökt besvara frågan “Bör byggreglerna ändras för att öka användningen av förnybara energikällor i bebyggelsen?" i en rapport där man kommer fram till att:

Boverket menar att byggreglerna redan främjar att energi från förnybara energikällor används och föreslår därför att byggreglerna bibehålls i sin nuvarande utformning.

Man menar också att svenska byggnader redan har en mycket hög andel förnybar energi (62% säger de) vilket kan betvivlas bl.a. eftersom man inte räknar med primärenergi utan håller fast vid sin systemgräns som är byggnadsskalet, se bild 1 nedan. Att det är en mycket snäv gräns framgår om man jämför med hur resurserna kommer fram till huset, se bild 2 nedan som är tagen ur en några år gammal rapport till Energimyndigheten.

Och sedan må man undra över varför den redan är bra (eller bäst) inte skulle kunna fortsätta att sträva efter att bli bättre?

Men om vi nu skall bli mera resurseffektiva så måste vi kanske se ut över ankdammskanten och se ett större perspektiv (system alltså). På HSB har man konstaterat att man inte blir mindre slösaktig bara för att de resurser man slösar med är “gröna”. Utan vill man bli mera resurseffektiv så effektiviserar man och därefter kan man installera lite mindre anläggningar för förnybar energi alternativt låta dem man har försörja flera. Men det tycks man inte vilja hos våra myndigheter.

Boverket yvs nämligen över den höga andel förnybar energi man har och säger att även om man bytte all elvärme och fossileldning till värmepumpar skulle andelen bara öka 6 procentenheter. Men om man istället genomförde de enklaste sparåtgärderna som energirådgivarna rekommenderar för att spara pengar, vilket motsvarar c:a 10% besparing, så skulle andelen öka 7 procentenheter. Det vore resurseffektivt!

BILD 1
----------------------

BILD 2

I European Energy Review hävdas att vi behöver ta effektivisering på mycket djupare allvar än vad som nu sker. Det behövs ett Apolloprojekt dvs något som motsvarar det amerikanska rymdprojektet månlandningarna. Det borde kanske vara uppenbart, men så är det inte och man kan undra varför. I artikeln pekar man på “Bryssel” men är det rätt?

I Bryssel tas en hel del initiativ som bereds i kommissionen och i parlamentet. Ifråga om energieffektivisering så pläderade Manuel Barroso för ungefär ett år sedan att det s.k. 20%-målet skulle genomföras. Men han predikade för döva öron - de samlade toppledarna för Europas länder var kallsinniga.

När effektiviseringsdirektivet presenterades och skulle beredas för att så småningom kunna tas i ministerrådet (senare i år) tillstötte nästa komplikation. Kommissionen försökte istället för bindande 20%-mål föreslå bindande åtgärder. Men si det ville medlemsländerna inte heller vara med om.

Och när vi så småningom får ett direktiv så kommer vi till nästa hinder. Det skall implementeras i medlemsländerna. Just nu håller vi på med direktivet för näranoll energibyggnader. Utan att det röner någon större anklang. Tidigare hade vi energideklarationerna vilka man försökt desarmera med alla krafter.

Mönstret är tydligt. Det är inte Bryssel som skapar problemet utan ländernas vilja till, och åtgärder för, effektivisering som hindrar oss från den nödvändiga trippen till månen. Våra samhällsinstitutioner är de som kämpar emot och det är våra politikers ansvar. Eller som man sade i artikeln “take energy efficiency seriously or forget it”. Låt oss upprepa det på ett ännu mera tydligt språk: Put up or shut up!

Fredagen den 13e kan vara rätt dag ett bistert budskap. Ett sätt att göra det är att läsa European Energy Reviews “11 tips, trends and traps for 2012”. De är intressanta och tendensiösa eftersom tidningen lutar en hel del åt försörjningsindustrins bild. Man håller inte med om allt, men det är tankeväckande. Bland de 11 noteringarna/funderingarna finns t.ex. en om IEAs roll (tips nummer 3):

....upgrade the IEA into a truly international institution at the level of the IMF or the World Bank.

Men det verkligen tänkvärda och med mycken udd mot Europas alla politiker är tips nummer 10: "take energy efficiency seriously or forget it" Med utgångspunkt i den färdplan som presenterades för en tid sedan funderar man och avrundar med följande:

Another striking point of the Roadmap, which few have commented on, is the enormously optimistic assumptions that the Commission makes when it comes to energy efficiency. Even though the Roadmap assumes 1.7% per annum GDP growth, it still assumes that energy use in 2050 will be between 32% and 41% lower than in 2005. That is, in absolute terms! This obviously means that huge reductions in “energy intensity” will have to be made.

There is no historical precedent for such a feat. Yet the Roadmap does not supply a detailed analysis how this can be done. Malcolm Keay of the Oxford Institute for Energy Studies recently published a thoughtful paper entitled Energy Efficiency, Should we take it seriously? The answer is: it should be taken much, much more seriously if the EU’s Energy Roadmap is to get anywhere near being realized. An Apollo programme for energy efficiency is the least Brussels can do!

Det Oxfordpapper som man hänvisar är om man så vill effektiviseringsskeptiskt men är just baserat på iakttagelser om hur effektiviseringen använts politiskt mera som smärtstillande (eller placebo) än som botemedel. Och den udd som riktas mot Bryssel är delvis felriktad. Det är de nationella politikerna som i denna fråga försöker desarmera de försök som Bryssel trots allt gör.

Detta år dras den igång av Villaägarna som undersökt vad det kostar att försörja en genomsnittskåk i olika geografiska belägenheter. Motsvarande studie för flerbostadsbebyggelse görs i den s.k. Nils Holgerssonutredningen och visar även den att problemet med ökningarna främst ligger på nätsidan.

Ämnet har fått förnyad aktualitet med de regler som gäller särskilt för distributionskostnaderna men det är inte nytt. På den tid som kommunerna var den enda ägaren av elnäten diskuterades alltid om priset var ett sätt att smygbeskatta invånarna. Idag finns det fler ägare och i den mån vissa av dem tar överpriser så hamnar pengarna åtminstone inte i den gemensamma kommunkassan.

För hushåll finns även en Europeisk prisjämförelse utförd av HEPI (se bild nedan) och som visar att åtminstone Stockholm ligger under Europasnittet alla kostnader inräknade och att det inte i första hand är skattesatsen som skiljer höga och låga priser åt.

Nu finns det ett botemedel som alla läsare av denna sida känner till, nämligen effektivare elanvändning. Vid fjolårets “prischock” kunde Energirådgivarna visa att stora summor, motsvarande 10% för en villa, kunde sparas med MYCKET enkla medel. Detta kan man göra i avvaktan på lämpliga tillfällen att göra något mera genomgripande som fordrar investeringar. Villaägarna har också noterat det senare och skriver:

Idag saknas ett stöd för energieffektiviserande åtgärder i småhus. Ett statligt finansiellt stöd till småhusägare som genomför energieffektiviserande åtgärder skulle höja takten i det energieffektiviserande arbetet, och styra över resurser även från småhusägarna själva till den typen av projekt. Ett riktat stöd till just energieffektiviseringar skulle leda till att fler småhusägare investerade i detta snarare än i andra tänkbara projekt på huset. Potentialen att spara energi är stor...

Nu kan man alltid ifrågasätta om man skall ha stöd för att genomföra något lönsamt. Men finansieringsstöd och rådgivning (t.ex. genom energideklarationer) skulle göra god nytta. Och hjälp av kunniga företag t.ex. från EEF!

Euractiv frågar i slutet av en artikel, där man diskuterar svårigheterna och motståndet mot EUs nya direktivförslag, vem som skall betala för det man sparar. Frågan är fånig eftersom ingen betalar för sparandet. Det är finansieringen som är problemet. Sparmöjligheterna finns men utnyttjas inte av brist på resurser. Eller som det heter i ordspråket: “När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked”. Det gäller att få tag på en sked.

Därför är en liten skrift från Green Alliance i England intressant. De diskuterar bl.a. hur användare reagerar ställda inför en ett i deras ögon diffust förslag att minska sin energianvändning (beteendeekonomi!). Green Alliance ställer frågan: “Vita certifikat eller inmatningstariffer för effektivisering?” Och svarar att inmatningstraiffer kan vara ett intressant alternativ.

I realiteten innebär det nog mest att de vill att aggregerade effektiviseringsåtgärder skall kunna konkurrera med tillförsel i en sorts “integrerad resursplanering”. Det skulle man ju kunna göra även med certifikat där vita ställs mot gröna och där de billigaste borde vinna, d.v.s. de vita. 

USAs energidepartement har låtit göra en global studie över hur man bäst hanterar intermittent förnybar energi, särskilt vind, i energisystemet. Rapporten, Strategies and Decision Support Systems for Integrating Variable Energy Resources in Control Centers for Reliable Grid Operations, är mycket omfattande. Den innehåller erfarenheter från 18 länder och täcker över 70% av den installerade vindkraften i världen.

Den visar bl.a. att man måste ha en mycket större andel aktiva effektiviseringsåtgärder, t.ex. med hjälp av applikationer för smarta nät i systemet, se bild 1 nedan. Behovet av Demand Response (DR), lastsyrning, är stort vilket också noterats i arbetena som gjorts av IEA DSM-Programme, se bild 2 nedan.

Tyvärr är Sverige ett U-land när det gäller Demand Response. Möjligen skulle vi kunna få någon hjälp från författaren till USA-rapporten, Dr Lawrence Jones, eftersom han talar svenska sedan sin utbildningstid på KTH. 

BILD 1
--------------------

BILD 2

I mellandagarna kunde radion meddela att julledigheten inte är lönsam. Produktionsbortfallet för klämdagar och röda dagar är i storleksordningen 4-5 miljarder per dag eller mer enligt Svenskt Näringsliv. Utan större ansträngning kan man gissa att semestern inte heller är någon vidare bra affär. Att bjuda hem folk på fest visar bara bristande medvetenhet om kostnadseffektivitet. Om de inte bjuder tillbaka förstås och helst lite finare/dyrare, men då är det de som är lite bakom flötet.

Det måste vara sådana tankar som ligger bakom de utredningar som ständigt görs av departement och myndigheter för att visa att energieffektivisering inte är lönsam. Varje åtgärd för att minska energianvändningen skall nämligen betala sig själv genom de pengar som sparas på energin. Och när folk inte gör uppenbart lönsamma åtgärder så försvaras det med att man har “preferenser” för energislöseri. Så, som det heter på engelska, "You are damned if you do and you are damned if you don’t”. Uttrycket finns på svenska också men då hänvisar det till kroppsdelar som man i väluppfostrade sammanhang inte talar om.

Och nu kommer ytterligare ett av dessa alster. Det handlar om hur Sverige skall kunna uppfylla direktivet om “Nära-Noll energi byggnader”. Näringsdepartementet har utrett frågan och kommit fram till att:

Bedömningen är att det kan vara tekniskt och ekonomiskt motiverat att tillämpningen av begreppet nära-nollenergibyggnad i Sverige framöver ska innebära en energianvändning som är lägre än de högsta nivåer för energianvändning per m2 som är tillåtna enligt energihushållningskraven i BBR 2012. I dag tillgängligt underlag utgör emellertid inte en grund för ytterligare skärpta energihushållningskrav.

Sveriges Centrum för Nollenergihus studerar det hela närmare och har redan kunnat konstatera att kalkylerna, som utredningen brottas med, lika väl lånar sig till den motsatta slutsatsen. Kan det vara som med julafton? Tar man bort den så slipper man produktionsbortfallet för den dagen, men utan julafton blir det ingen julhandel som i sig motiverar produktion? Att spara på ändliga resurser kan ju ha fördelar som inte i varje ögonblick låter sig värderas i dagens penningvärde.

God fortsättning på er annars!

"Avregleringen lanserades som ett sätt att genom konkurrens minska kostnaderna för kunderna. Detta har inte inträffat och kunderna upplever inte bara att kostnaderna ökat med raketfart utan också att systemet blivit svåröverskådligt. Förr fick man en räkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Detta är inte rimligt i dessa tider när vi har kraftfullare datorer och affärssystem än någonsin tidigare. - En räkning – ett (rörligt) pris."

Så skrev Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och Naturskyddsföreningen i en gemensam skrift med åtta punkter för ett energismartare Sverige tidigare i år. Och nu har det hänt! Åtminstone delvis.

Energimarknadsinspektionen meddelar att detta med en räkning nu skall bli verklighet. Och energiministern yvs (mer rätta) däröver:

Med en samlad faktura blir det också tydligare för dig som kund hur mycket den egna elförbrukningen sammantaget kostar vilket kan bidra till att fler väljer att effektivisera sin elförbrukning. Det är positivt både för privatekonomin och miljön, säger it- och energiminister Anna-Karin Hatt.

Men det förefaller något märkligt att det är elhandlaren och inte nätägaren som skall vara den kommunicerande länken till kunden. Det som nyligen hänt hos ett av dessa företag med miljardsvindel borde väl stämma till eftertanke om vem som är stabilaste partnern. Och nätägaren är den som står kunden närmast.

Det kan ju ministern ta en titt på och ändra. Sedan kan hon ta itu med den andra delen - priset! Men ta för all del julledigt först!
God Jul på er alla!

Hoppas att denna milda blasfemi kan tolereras. Men det ser plötsligt ut som om den nyligen presenterade färdplanen för energisamhället 2050 kan skapa framkomstmöjlighet för ett (inte alltför stukat) direktiv om effektivisering. I likhet med den observation som miljöministern har gjort, nämligen att om man har satt ett högt mål i avlägsen tid så måste man också skapa en trovärdig väg att komma dit.

Det är Euractiv som intervjuat och funderat kring ämnet. Och även om en luttrad bedömare konstaterar att det gått mode i att göra färdplaner som är till intet förpliktigande så noterar en annan:

Primary energy demand is expected to drop in a range of 16% to 20% by 2030 and 32% to 41% by 2050 as compared to peaks in 2005-2006. “This can only be achieved through energy savings and that puts the stakes high on the Energy Efficiency Directive"

Men tidtabellen är snäv
* 20 Dec. 2011: European Parliament to present its compromise proposal on the EED proposal in the ENVI committee
* 1 Jan. 2012: Denmark takes over presidency of the EU
* 24 Jan. 2012: Vote on EED scheduled in the ITRE (Industry Research and Energy) committee of the European Parliament
* Jan.- Feb. 2012: Trialogue between Council, European Commission and European Parliament begins.

Miljöministern må ha studerat Karin Boye när hon konstaterar:

Det märkliga är att vi har satt tre stycken rätt tuffa mål i Sverige; vi ska dra ner utsläppen med fyrtio procent till 2020, vi ska ha en fossilfri fordonsflotta till 2030, och vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.

Hon har ju rätt i att det är lätt att formulera mål i synnerhet om de är avlägsna i tiden. Rapporten om att Sveriges utsläpp ökar dramatiskt understryker behovet av väg när målet är satt. Hennes plan förefaller emellertid onödigt avgränsade till enbart de delar som faller under henens eget departement även om energin nämns. Det är ju när det gäller energifrågorna som de mest flagranta övertrampen gjorts både vad avser sättet att formulera mål och vad gäller sättet att uppnå dem.

Ett tips till de båda berörda ministrarna kunde vara att de övar sig på att arbeta för att energieffektiviseringsdirektivet både genomförs och gärna skärps. Det vore ett bra steg på vägen.

Hamlets klagan “Ur led är tiden, ve att jag föddes att vrida den rätt igen” kan väl sägas gälla energieffektiva lampor också?  Kompaktlysrören är inte den ideala lösningen och därför hoppas många på lysdioderna istället, d.v.s. LED-lamporna. EU-kommissionen vill se dem snabbare in på marknaden och lanserar en konsultation till den 29 februari 2012 för att förbereda sina initiativ.

LED-lamporna har i några fall givit störningar på elnätet och vissa har därför förbjudits, men de har i vart fall inga (kända) kemiska nackdelar som CFL kan ha.

HSB har redan tagit detta med LED till sig och applicerar dem med eftertanke och omsorg julen till ära.

EU-kommissionen har nu kommit med sin färdplan till 2050 vad avser energi. Den siktar till att växthusgaserna år 2050 skall ha minskat med 85-90% jämfört med 1990 och man arbetar därför med ett antal olika scenarier (se bild nedan, graph 1). Gemensamt för dem är att man sätter stort hopp till energieffektivisering. Användningen skall ha minskat med c:a 40% jämfört med 2005 (se bild nedan, graph 3).

Planen har många intressanta vinklingar. Det vanliga intresset för denna typ av studier brukar gälla huruvida det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och planen konstaterar ganska lakoniskt i sin impact assessment att det är det. Med olika typer av energitillförsel utan att någon av dem innebär några större ekonomiska problem.

Självklart uppstår den vanliga liturgiska växelsången mellan intressegrupper om beräkningarnas antaganden och slutsatser men man borde kunna hyfsa den diskussionen till att istället handla om på vilket sätt vi vill skapa framtiden utan att skrämma varandra med ekonomisk ruin. Vilket även Greenpeace tycks mena. European Environemental Bureau lyfter dock ett varningens finger för överexploatering av biomassa. Planen drar en liten lans för kärnkraften, men det verkar närmast vara pliktskyldigt.

En klar slutsats är att vår energiframtid kommer att vara mycket mera elektrifierad och denna elektricitet kommer från många håll. Det är därför intressant och viktigt att en av rubrikerna i planen lyder “Rethinking Energy Markets” där man diskuterar kostnadsstrukturens betydelse för det system som vi har att hantera elmarknaden. Hur gör vi när en stor mängd av elen kommer från källor med hög kapitalkostnad och låg rörlig? Kan marginalpriset då förväntas täcka kapitalkostnaderna? Och hur får vi ihop alla delarna med baskraft, intermittent kraft och inte minst laststyrning (demand response)? Något av svaren i den senare frågan finns hos IEA DSM-Programmets projekt om kraftintegration.

Men utan varje tvekan så är den stora utmaningen att få energieffektiviseringen på plats. Vi tar den!

------------------------------------

Holland och Danmark är modell för en studie som undersöker vad som skulle hända om Europas befolkning ersatte en del av sina bilresor med cykelturer. Och det skulle betyda en hel del. Om vi alla cyklade lika mycket som Danskarna skulle vi minska koldioxidutsläppen med 15% för transportsektorn till 2050. Studien verkar mycket noggrann och tar även hänsyn till att vi äter lite mera för att orka med cyklandet.

Nu kan det ju ha naturliga geografiska orsaker att just Danskar och Holländare cyklar mer än vi andra. Österrikare och Norrmän kan ju ha det lite värre p.g.a. det kuperade landskapet. Men studien har också kollat att det går lika bra utsläppsmässigt om man har elcyklar för att kompensera i stigningarna. Så det finns ingen ursäkt att låta bli!

Visst kunde det vara politiskt möjligt att verka för ökat cyklande. För några år sedan var det en Dansk komiker, Jakob Haugård, som gick till val på en slogan om ökad medvind för cyklister! Han blev vald, men lär ha givit upp sin politikerbana efter en mandatperiod. Folketinget var ingen stand-up comedy precis. Och medvind är kanske lite ensidigt, om man så säger. Man skall ju sedan cykla tillbaka hem också. Recycling som det heter på engelska! 

Även om det inte var vad som borde ha hänt och även om detaljerna ger många tolkningsmöjligheter så har något viktigt hänt. Ty när nu Kanada meddelar att de har för avsikt att dra sig ur så säger Kina att det är en befängd handling som bör fördömas.

Och nog förefaller det kortsiktigt alltid. Kanada må ha stora tillgångar när det gäller fossilbränslen, men de är allt annat än lätta att utvinna, tjärsand och skiffergas. Ökade världsmarknadspriser på dessa produkter under ett par år kommer att locka till utvinning, men om nu alla andra länder tar sig samman till ett Kyoto-avtal 2.0 så kan det bli en kortvarig lycka. Och om majoriteten av länderna reagerar som Kina så lär ju inte heller det vara bra för vare sig anseende eller handel.

Så låt oss hoppas att Kinas reaktion tyder på att något viktigt hänt i världsledarnas attityder och vilja till att stoppa klimathotet. 

“Resource efficiency is not a choice, it is inevitable” säger EUs miljökommissionär Janez Potocnik, när han i ett tal förbereder och presenterar ett initiativ på området resurshushållning. I sammanhanget är det värt att notera att energi är bara en del. Det gäller lika mycket eller mera vatten och råvaror. Potocnik nämner också att flera av de snabbväxande ekonomierna som Europa skall tävla med är bättre på området:

"They have understood that the global mega-trend is sustainability and this is future profit, and they have less lock-ins."

Europaparlamentet har också börjat förbereda sig för en kommande färdplan för resurseffektivitet och uttalar sig nästan förväntansfullt.

The Parliament should emphasize the sense of urgency of resource efficiency. We simply cannot afford to underestimate the crucial role scarcity of resources will play for our future well-being. Therefore we should further develop the strategy both at EU and, crucially, at Member State level and consistently integrate resource efficiency into other policies.

Så Bryssels är på G men sedan gäller det hur medlemsländerna tacklar frågan och det är väl där vi har “inlåsningarna” som Potocnik talar om. Inte bara i infrastrukturen utan ännu mer i tanken.

FN proklamerar 2012 som energiår kallat “Sustainable Energy for all”. Men blir det mer än ett ljus i mörkret - lite rart och snabbt passerat med fromma förhoppningar - precis som Lucia?

Och hur mycket vi än talar om uthållig energitillförsel så börjar det med effektivare energianvändning. Varför skall vi bygga ut förnybar energi för att försörja energislöseri? FNs satsning är i hög grad inriktad på U-länderna och inte minst på de 1,3 milliarder människor som saknar tillgång till el. Vad de behöver är effektivare teknik som inte fordrar så omfattande tillförsel. Och det kan de få om vi i I-länderna använder snålare teknik så att den görs billigare och överkomlig även för dem som har mindre resurser.

DN lägger i sin kommentar till Durbanmötet ut dimridåer på temat att Sverige inte skall gå först. Om alla skall gå någonstans så kan vi inte stå och vänta på de andra. Och att alla behöver börja gå nu illustreras av IEA i bilden nedan. Effektiviseringen är prioriterad och det gäller även Sverige vars elanvändning är en del av världsmarknadens.

Då verkar förslaget på SvDs Brännpunkt från professorerna Linnér och Rayner att skapa investeringsmål för förnybar energiteknik mycket mera realistiskt och spännande. Förslaget är dessutom väl fotat i IEAs analys och det skall bara påminnas om att effektiviseringen måste ingå. Dessutom finns bra IEA-modeller (creating_markets2003.pdf) för hur man med sådan inriktning skall kunna lyckas med uppgiften att skapa globala teknikskiften.

Det vore väl en lämplig omskrivning av Durban-konferensens eget motto "Saving Tomorrow Today" efter det att de kommit överens om att komma överens - fast inte nu utan senare. Allt vore gott och väl om det funnes någon morgondag att komma överens i men det gör det inte. Enligt IEA har vi till 2017 på oss innan vi måste TVÄRBROMSA!

Vid det årtalet har vi redan intecknat all utsläpp vi har råd med för att klara 2-gradersmålet. Därefter måste de vara NOLL. Verkar det troligt? Kolla bilden nedan! Vi skall alltså följa 450ppm-kurvan!!

Så föraktfullt karakteriserades en gång Daniel Kahnemans arbete av en filosof i USA. Det ligger kanske något i det eftersom Kahneman själv säger att “vi inte har en susning om hur lite vi vet”! Vi är helt enkelt blinda för vår egen blindhet.

Kahnemans nya bok “Thinking Fast and Slow” borde ligga i mångas julklappssäck i år. Den är inte bara avslöjande om hur vi tänker och hur vi ständigt drar förhastade slutsatser. Och att vi är konstruerade till just det! Hans bok är dessutom skriven i en (relativt) populär form med ganska många lustiga episoder för att illustrera innehållet. Alltså lättläst även om en stunds begrundan är att rekommendera för att smälta innehållet.

McKinsey har länge slagit ett slag för Kahneman och beteendeekonomin och gör så även nu med den nya boken med en liten historia ur den. Fast med deras “twist” att varna beslutsfattare för att bara lita på interna källor och bedömare verkar det som om de själva slog ett slag för konsultnäringen?!

Märkligt dock att filosofen tycks ha glömt Sokrates eget bevis för sin vishet, vilket var att han visste hur lite han visste. Till skillnad från oss andra då som hela tiden förhäver oss och brer på.

Sveriges viktigaste bidrag till att möta klimatförändringarna är att ställa om vårt energisystem. Därför är min viktigaste prioritering som energiminister att fullfölja energiomställningen och att utveckla det tredje förnybara benet i det svenska energisystemet. Bygger vi ut det förnybara får vi en tryggare och mer förutsägbar energiförsörjning, samtidigt som priserna kan hållas tillbaka.

Så sade Anna-Karin Hatt i Riksdagen i sitt “trontal” som minister. Men för att hålla priserna tillbaka måste vi börja med att hålla efterfrågan tillbaka genom effektivare användning. På detta sätt kan vi inte bara hålla tillbaka priserna utan kostnaderna (pris gånger mängd) så att vi inte köper för mycket energi och särsklit inte den som ändå bara utgör förluster. Det kände ministern på sig för hon fortsatte:

Det allra snabbaste man som konsument kan göra för att minska sina energikostnader och därmed sin energianvändning är att energieffektivisera. Här finns en stor potential att på ett kostnadseffektivt sätt minska vår energianvändning. Men många investeringar kommer aldrig till stånd på grund av okunskap och brist på information. Därför som en av de viktiga insatserna i budgeten är att vi fortsätter satsningen på de lokala Energi- och klimatrådgivarna.

Nu är effektivisering inte bara en fråga om snabbhet utan även om ihärdighet så därför måste vi också se till att systemet med t.ex. energideklarationer, byggnormer och vita certifikat byggs upp på ett ändamålsenligt sätt. Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen och SNF har lämnat åtta förslag om hur detta kan göras. Kolla dem ministern!

Sedan måste hon ta ett allvarligt samtal med en av sina ministerkollegor som gör gällande att energieffektivisering fördyrar boendet! Det kan i någon omfattning fördyra byggandet men inte boendet. Driftskostnaderna sjunker med effektivare energianvändning.

Slutligen bör hon ta ett samtal med sitt kansli som under en tid har förberett Sveriges hållning vad gäller det nya EU-direktivet om effektivisering och där man är utsatt för flitiga påtryckningar som syftar till att urholka direktivet. EU-kommissionen vill se högre ambitioner när det gäller t.ex. Energinyttoansvar för energiföretagen, renoveringstakt när det gäller byggnadsbeståndet och energiplanering för att utnyttja kraftvärmeresurserna. Klokt - och Sverige bör inte hamna i dåligt sällskap bland nejsägarna.

Men bra början - fortsätt så!

Vi är medvetna om både klimatkris och finanskris. För klimatets skull vet vi att vi måste vara återhållsamma men samtidigt satsa på mer av ny teknik. För finans- och ekonomikris har vi ordinerats svältkur samtidigt som det hävdas att konsumtionen måste öka för att få fart på ekonomierna igen. Hur skall vi få ihop det? Kan vi shoppa oss till lycka eller åtminstone till den välfärd som mäts i mera prylar?

Naturvårdsverket har tittat närmare på dessa motstridigheter med utgångspunkt i klimatfrågan och ger ut en skrift som heter “Klimatomställningen och det goda livet”. Man noterar de motsättningar som finns (se bild) och diskuterar de värden som finns i en annorlunda livsstil. För lyckan är uppenbarligen inte mer av allt utan möjligen mer av vissa saker, t.ex fritid, eller annat av allt, t.ex second-hand.

Går det att, i en politisk debatt som förs i främst materialistiska termer, få in ett så svårdefinierbart kvalitetsbegrepp som lycka? Den som har flest prylar vid sitt frånfälle vinner ju - sägs det.

Medan våra grannar i söder väljer en hållbar energiframtid så drömmer grannarna i väster sig tillbaka. Den nye norske oljeministern Ola Borten Moe går ut hårt och vill se oljeutvinning praktiskt taget överallt där det är möjligt och inte bara i Norge. Om miljöorganisationernas invändningar säger man numera att de “brister i realism”.

Det skylls något på att han är barnbarn till den statsminister Norge hade när oljeutvinningen en gång började där. Kanske har han samma sorts komplex som Georg W. Bush som också ville gå i fädrens spår och slutföra deras strider.

Möjligen kan vi också vänta en ny typ av inslag från Norge i Eurovisionsschlagern? Något i stil med den härliga ryska hyllningssången till Gazprom?!

Årets “Climate Tracker”, där ländernas klimatpolitik och åtgärder bedöms, för Europa har släppts och omdömet om Sverige är att man är på bättringsvägen men fortfarande kvar i klass D (på en skala där A är bäst och G är sämst). Sammanfattningen för Sverige visar på några små förbättringar och helhetsomdömet är att man behöver göra om sina uttalade ambitioner till handlingsplaner, till att börja med.

Översiktens sammanfattningar kan fungera som en bra checklista (eller shoppinglista) för åtgärder. Utan att vara särskilt elak kan man konstatera att länderna utan EUs stöd och påtryckningar skulle skött sig ännu sämre men också att EU behöver stärka sina instrument:

* Close to half of the performance of a member state is directly related to legislation from the EU.
* Some EU policies that prescribe harmonised rules, such as the Eco-design Directive or the cap on the Emission Trading System, are too weak
* Some areas important for a path towards a low-carbon economy are not, or only very indirectly, covered by the EU: targets beyond 2020, investments in electricity grids and distribution, redesign of products, energy efficiency in industry, retrofit of existing buildings, freight transport and low-carbon agriculture policy.

EWEA, dvs den Europeiska Vindenergiorganisationen, presenterar sina vision för utvecklingen av havsbaserad vindkraft och förebådar en enastående utveckling. Deras rapport är föredömligt väl presenterad vilket gör det lätt för både förespråkare och tvivlare att se hur de bygger upp sitt tänkande.

Tillväxten under det kommande decenniet är tiofaldig både i effekt (från 4 till 40 GW) och Energi (från 15- 150 TWh), se bild, för att därefter trefaldigas under nästa decennium. Sysselsättningseffekten är också omfattande och det handlar om 100-tusen tals jobb om vilka man också noterar att de i stor utsträckning är kvalificerade (high-skilled). En flaskhals kan emellertid bli tillgången på undervattenskablar och möjligen transformatorer. En klassisk svensk paradgren! 

Den nya regeringen har förtydligat och fördjupat energipolitiken, i dokumentet Vores Energi, och med metoder som innebär att effektivisering är den prioriterade åtgärden tillsammans med elektrifiering som bygger på 100% förnybar energi (varav mycket vind), se bild 1 nedan.

Fördelarna anser man skall uppväga nackdelarna (kostnader), se bild 2 nedan.

Det känns skönt att de nu tar över ordförandeskapet i EU och förhoppningsvis kan driva ett inte alltför stukat Effektiviseringsdirektiv i hamn. Sverige - häng på nu - tåget går!

Bild 1
----------------------

Bild 2

Kan man tänka sig att en företagsledare säger att man inte tror på vetenskap och forskning? Knappast men det kan man däremot tänka sig när det gäller ledningen för USA och i synnerhet när det gäller de republikanska presidentkandidaterna. Frågan kommer från Michael Bloomberg borgmästare i New York och själv f.d. Republikan i ett uttalande i en artikel i Financial Times. Och i förlängningen så blir då vetenskapen bara en åsikt bland andra.

Löper vi inte också hos oss en risk när t.ex. den så kallade klimatskepticismen ställs upp på ena sidan och klimatvetenskapen på den andra? Ett fenomen som är vanligt i medierna.

Det må sedan vara så att även inom vetenskapen finns olika “åsikter” som ofta baseras på olikheter i referensramar och forskningsinrikting men det bör vi väl kräva av medierna att kunna hantera? Newtons lag gäller ju även för experter. For every expert there is an equal but opposite expert.

Den avreglerade elmarknaden skulle ge oss så mycket. Främst lägre priser men också ökad service genom ett mer varierat tjänsteutbud. I detta skulle även energieffektivisering ingå. EU-kommissionen slår fast i ett översiktsdokument att: “The most effective way for consumers to lower their energy bills is to reduce their energy consumption." I dokumentet antas det att denna uppgift är en angelägenhet för energiföretagen, men vi har ju sett att merparten av dessa inte är särskilt trakterade av uppgiften när nu kommissionen börjar lägga lite makt bakom orden i det föreslagna nya direktivet.

En fransk forskare, Michel Cruciani, har granskat avregleringarna i EU, och noterar att de fromma förhoppningarna på välsignelse slagit fel (rapporten finns tillgänglig på franska). Priskonkurrensen är obetydlig och tjänsteutvecklingen obefintlig. Så här sammanfattar European Energy Review:

Contrary to telecommunications or air travel, the liberalisation of the electricity sector has not led to a diversification of services and has remained limited in terms of price offerings

Slutsatsen att avregleringar inte är något självspelande piano förefaller inte alltför djärv. Marknadsdogmatismen spelade oss ett spratt och locksången “billigare - bättre” lät bra.

Varans karaktär spelar säkert också en roll. Både kommunikation och resor är produkter som man relativt lätt kan relatera till, men när blir en kWh årets julklapp?

Som bekant är våra politiska ledningar i Europa avogt inställda till det nya direktivet och det görs idoga försök att urholka det. Det är i huvudsak tre saker det kretsar kring:
* Att energiföretagen skall medverka till att minska energianvändningen med 1,5% per år.
* Att öka renoveringstakten i det allmänt ägda byggnadsbeståndet
* Att göra en nationell plan för att se till att kraftvärmepotentialen utnyttjas fullt ut
Det Polska ordförandeskapet hade försökt finna en (urholkad) kompromiss men nu skjuts frågan vidare till nästa ordförandeland som är Danmark vilket ger gott hopp om att man skall kunna komma igen.

Kanske kan en andhämtningspaus över årsskiftet vara nyttig också såtillvida att våra beslutsfattare kan ta sig samman och sluta spela svartepetter med denna fråga. Effektivisering är ALDRIG belastande för samhället som helhet men kan naturligtvis innebära att några intressenter (inte länder) drar ett kortare strå än andra. Låt dem göra det så länge vi alla tjänar på det. Och så länge det gagnar framtiden.

Har ni sett hur tyngdlyftare precis innan de går upp på podiet för att lyfta mångfalt sin egen vikt snabbt sniffar i en lite flaska? Någon sorts legal doping. Det sägs att det skall vara ammoniak och att detta ger dem den kick de behöver. När man hör alla slokörade inlägg i energidebatten om allt som är omöjligt så känner man behov av ett litet sniff ammoniak för att kunna ta nya tag.

Kanske kan Rocky Mountain Institute, RMI, dvs Amory Lovins skapelse ge lite sådan motivation. Deras årsrapport innehåller en hel del uppslag och med tänkvärda illustrationer. En av dem gör att man undrar hur smart facebook-anläggningen i Luleå egentligen är (se bild).

Men innan man själv förfaller till grubblerier kan man istället begrunda rapportens motto:

Walker, there is no path
The path is made by walking
Antonio Machado (1875–1939)

Så när alla våra omgivande skeptiker (klimat och andra) besvärjer oss att bevisa att våra förslag är hållbara för framtiden så vet vi att bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den. Talk the talk and walk the walk.

“Jorden är platt som en pannkaka och när vinden har blåst över kanten så blir det vindstilla i hela världen, då stannar alla vindkraftverk samtidigt överallt.” Så skrev signaturen Anti i vindkraftdebatten i Ny Teknik. Kommentaren känns relevant när man ser att Björn Lomborg på nytt raljerar med världens (lama men dock) försök att minska klimatproblemen i en artikel i Sydsvenska Dagbladet. Signaturen Anti var sannolikt satirisk men Lomborg är det inte även om det finns en likhet i faktabehandlingen. Detta förhållande påpekas av två forskare vid Lunds Universitet när man vädjar till tidningen att försöka hålla en seriös linje. Naturligtvis hävdar då tidningen att de bara vill ha debatt mellan flera åsikter.

Då måste man till sist fråga sig vad som är kriteriet för en åsikt? Kanske är signaturen Anti just företrädare för en åsikt? För några hundra år sedan skulle han ovedersägligen ha varit det. Och hur länge kan mediaföreträdare använda åsiktsklassningen för det som förskönande kallas klimatskepticism men som ytterst har till syfte att förneka och hindra åtgärder. För det verkar som om det var det denna historia handlar om. Lomborgs skapelse Copenhagen Consensus Centre har haft gräddfil i den tidigare Danska regeringens budget säger ENDS Europe. Nu måste de konkurrera med andra institutioner.

Vi får likt Ture Sventon få leva med våra opponenter. “Ständigt denna Vessla” suckade Ture och “Ständigt denne Lomborg” lär vi få säga även i framtiden. Men om media vill ha debatt så kanske vi ändå skulle kunna få den att handla om väsentligheter. Snart?!

Svenska Dagbladet tar på ett förtjänstfullt sätt upp frågan om glödlampsersättarnas hantering. De vanligaste lågenergilamporna är så kallade CFL (Compact Fluorescent Lamps) som innehåller kvicksilver. Därför skall de inte slängas i soporna eller läggas i glasåtervinningsbehållare. De skall lämnas in till återvinning precis som lysrör (vilka också finns i de flesta hushåll sedan länge, oftast i köket).

Men inte heller glödlampor skall lämnas i soporna vilket säkert många av oss gjort under många år innan vi lärde bättre. Så problemet är egentligen tvåfalt:
1. Vi måste lära om och göra annorlunda. Alla! Det är förvånande vad man kan se i ett soprum även i områden där det bor välbeställt folk med god utbildning. FÖRVÅNANDE!
2. Sopåtervinningen måste göras bättre, effektivare och vackrare. Varför måste en sopstation bestå av ett antal smutsiga och överfulla containers? Var finns landets industridesigners och arkitekter? Visst kan ni väl bättre?

I Köpenhamn och Dublin finns solcellsdrivna (!) papperskorgar som komprimerar skräpet så att de rymmer mer. Mer design - mer teknik och MER disciplin!

Det finns tecken på att Kina i framtiden lägger mindre emfas på BNP-ökning och mera på hållbarhet säger The Guardian efter att ha studerat en Kinesisk rapport om grön tillväxt. Rapporten säger att satsningar på grön tillväxt ger Kina nya jobb motsvarande hela Sveriges befolkning, men ännu intressantare är att den är skriven av ett institut där den person som tippas bli ny premiärminister, Li Kiqiang, är ordförande.

Den nya energiplanen inom ramen för femårsplaneringen har också tillkännagivits och enligt den minskar energiintensiteten (ett i sammanhanget meningslöst mått) men de faktiska utsläppen av partiklar, svavel och kväve skall också minska. Det senare tyder åtminstone på effektivisering i någon omfattning vad gäller förbränningsteknik och bränslekvalitet.

Nu är (och blir?) den viktigare för varje dag. Den handlar nämligen om behovet av att anpassa bebyggelse, infrastruktur och vardagsliv till klimatförändringarna. Ursprungstanken var ju att vi skulle hindra temperaturökningarna men nu verkar det som om vi snarare måste lära oss att leva med dem. Rapporten är gjord av World Resoureces Institute, WRI, med stöd av bl.a. de Skandinaviska biståndsmyndigheterna.

Även om den är bra och har många exempel kan det inte hjälpas utan att man känner pessimism. Första rådet är nämligen att mobilisera allmänhetens engagemang. Det kanske går att göra i de länder som är drabbade (främst U-länder) av ren nödvändighet, men hur är det hos oss? Är det inte i I-världen vi skulle engagerats för att hindra förändringarna? Vi kanske skulle tänka på det nu när man skall gödsla med “hållbar” julbelysning i Stockholm i form av LED-lampor (671666 stycken) som bara drar 574 kWh per dygn. Hållbart - i förhållande till vad?

Vi har nog anledning att göra samma efterlysning som signaturen Zapiro i Mail and Guardian (se nedan).

Beteendeekonomins ärkebiskop Daniel Kahneman tar upp det i sin nya bok “Thinking fast and slow”. Vår benägenhet att tänka fort men fel. Och om vi inte hade haft denna egenskap skulle vi förmodligen inte ens överleva. Den beror nämligen på att vi utnyttjar vår erfarenhet och våra associationer. Vi har helt enkelt inte tid att i alla lägen tänka långsamt och eftersinnande. Thaler och Sunstein nämner det också i sin bok “Nudge” där de skiljer på det automatiska systemet och det reflektiva.

Tyvärr är det politiken för bl.a. energieffektivisering väsentligen uppbyggt kring föreställningen att vi har tid att skaffa all nödvändig information och att grundligt tänka igenom konsekvenser. Det vill säga en föreställning om hur vi borde vara och inte en insikt om hurudana vi verkligen är. Men kanske kan personer som Kahneman få en ändring på det.

Vi har till 2017 att korrigera kurs sedan är det kört enligt IEAs WEO 2011 som rapporterades häromdagen.

Budskapet har nått ut och European Energy Review har två artiklar om WEO och dess innehåll. En refererande och något optimistisk och en reflekterande och pessimistisk. Även National Geographic har tagit budskapet och gör en kort sammanfattning (med ruskig bild).

I årets variant av WEO är man inte lika explicit när det gäller effektivisering som tidigare så årets upplaga kan med fördel kompletteras med IEA ETP 2010 vad gäller teknikens möjligheter och WEO 2009 vad gäller effektiviseringens betydelse och omfattning.

Nu gäller bara ( ) att detta också tas ad notam av våra politiker! Och att t.ex. EU-direktivet om effektivisering antas och genomförs istället för att (som hitintills) göras till en uppvisning i undanflykter. För the botten is väl nådd? Eller kan vi nå längre ner?

Det här är mer skrämmande än de alltmer blodtörstiga deckare som våra författare manglar ut en masse. Kolla bara!

Tabellen visar olika bedömningar av koldioxidkoncentrationen i atmosfären och kommer från en sammanställning som SEI gjort om hur man kan göra ekonomiska bedömningar av klimateffekterna. IEA hävdar att gränsen för 2 graders temperaturökning går vid 450 ppm och i tabellen visar i en del fall över 1000 ppm!

Det som gör tabellen skrämmande är alltså när tabellen kombineras med temperaturbedömningar. Så här ser IPCCs ut. Den visar att vid 560 ppm har vi med största sannolikhet passerat gränsen för att klara 2-gradersmålet och detta sker alltså kring 2050. Även de mest optimistiska ger oss högst till 2090 att klara 560 ppm.

Men om man fortfarande inte blir skrämd så har Globalis en lista över temperaturhöjningarnas effekter. Scary stuff.

If we don’t change directions soon, we’ll end up where we’re heading.

Så drastiskt inleds årets World Energy Outlook (WEO) från IEA. De konstaterar att öppningen till att klara 2-gradersmålet håller på att försvinna och att ett minimikrav är vad de kallar ett “New policies scenario” som fordrar högre politisk aktivitet. Åttio procent av de utsläpp som kan tillåtas för att klara 450 ppm CO2 i atmosfären är redan “inlåsta” och garanterade i existerande infrastruktur och år 2017 finns inte längre något manöverutrymme kvar. Att vänta med att minska utsläppen i energisektorn kostar mer än 4 gånger så mycket i kompenserande åtgärder senare!

Det är effektivisering och förnybar energi som kan rädda situationen Visserligen drar WEO en lans för kärnkraft men det är ändå en obetydlig del av den nya kapacitet som behövs även i deras eget scenario (se bild nedan). Det behövs fortfarande lärinvesteringar för att skapa marknad för den förnybara energi men de är klart lägre än det som ges till fossil energi idag och i ljuset av det som sägs om behovet av kompenserade åtgärder klart motiverade.

För iakttagaren börjar det te sig gåtfullt att IEAs analysenhet och EUs direktorat båda försöker finna konstruktiva lösningar men att våra styrande slår dövörat till vilket t.ex. visades i hur EU-direktivet om effektivisering framskrider häromdagen. Eller har dessa centrala organ blivit till en slags hovnarrar som skall förfasa och roa gästerna vid ministermötena. Och efter dessa kan man ge ut glättiga broschyrer så som IEA nyligen gjorde så att vi skall få för oss att något händer?

Figur: Behov av ny kapacitet kommer väsentligen från förnybar energi i scenariot “New policies”

Figur: Lärinvesteringar behövs för att få mera förnybar energi på plats men dessa är fortfarande betydligt lägre än bidragen till fosil energi.