WWF har låtit utveckla en metod för att sätta betyg på olika stimulansåtgärder som används i klimatpaketen världen runt. Metoden är intressant såtillvida att den tycks prioritera sådana insatser som leder till att marknadsprocesser sätts igång. Man mäter alltså inte enbart efter hur mycket budgetmedel som länderna sätter in utan efter vilken “kvalitet” de har, se bild.

Det var just detta som Föreningen Sveriges Energirådgivare föreslog i sitt remissyttrande över effektiviseringsutredningen, se nedan!

---------------------------------------
Vi menar att bidragslinjen både pga att den är illa underbyggd i utredningen och av allmänna skäl är tveksam. Vi har talrika erfarenheter av hur marknadernas aktörer blir bidragsmaximerare i stället för energieffektiviserare. Vi utesluter inte att bidrag behövs bla för att starta och underhålla de ”lärprocesser” som transformerar marknaderna men vi menar att bidrag lätt kan leda till att lönsamma åtgärder överstimuleras.

En annan variant skulle kunna vara att finansieringen garanterades för vissa åtgärder vars effektiviseringsresultat (avkastning) garanteras av en produktleverantör, eventuellt med ett leasingförfarande.
I båda dessa fall utformas stödet till att skapa den säkerhet som eljest ger upphov till tvekan hos användarna och leder till ett ”effektiviseringsgap”.